En introduktion till handladdning - Del 8

Ett besök på skjutbanan är ett viktigt steg vid utveckling av nya laddningar. Vi måste säkerställa att våra idéer och antaganden stämmer, kontrollera intervallet med säkra laddningar, mäta kulans faktiska mynningshastighet och – så klart – testa hur mycket pipan ”gillar” den nya ammunitionen…

Alla textböcker uppger en startvikt som bör vara utgångspunkten när du börjar utveckla en ny patronhylsa. Den laddningen är säker och resulterande tryck är mycket mindre än det högsta tillåtna trycket. Eftersom mynningshastigheten som uppnås är måttlig eller till och med låg brukar de slutgiltiga laddningarna normalt vara högre. Laddningen bör dock ökas gradvis och du bör vara mycket uppmärksam på eventuella tecken på övertryck. Det innebär att handladdning är nära kopplat till resan mellan skjutbanan och verkstaden.

Självklart kan handladdarens verkstad finnas på skjutbanan, vilket skulle göra att alla nödvändiga iterationer och ändringar av patronhylsorna kan genomföras snabbt och enkelt. Men de flesta av oss måste köra till skjutbanan, och ibland ligger den långt bort. Själva resan kanske är ett logistiskt företag i sig och något du behöver ta hänsyn till när du planerar laddningsutvecklingen.

Håll det enkelt

Krångel som tidsbrist eller en lång resa kanske gör att du vill skjuta så mycket som möjligt när du äntligen kan sätta dig vid skjutbordet. Det är roligt och praktiskt på många sätt, då du lär känna vapnet bättre och kan lära dig att hantera rekylen, vilket ger dig större självförtroende när du skjuter. Vad gäller noggrann verifiering av ammunitionen kan det dock vara skadligt i vissa fall.

Handladdning måste utvärderas noggrant – resultatens trovärdighet och efterföljande slutsatser beror på kvaliteten på skyttet. De påverkas av förberedelserna av skjutbänken, kvaliteten på måltavlorna, precisionen i anteckningarna och skyttens välbefinnande och kondition. Både trötthet och växande spänning (speciellt när grupperingen på pappret börjar se lovande ut) kan leda till sämre skytte, så det är bra att tänka på att de viktigaste försöken bör genomföras med måtta när du kan hålla huvudet kallt.

Testa precisionen

Testen med syftet att hitta det som kallas för ”sweet load” är otroligt viktiga. En grupp med minst 4–5 skott ger en representativ bild av precisionen. En gradvis kontroll av alla möjliga kombinationer skulle kräva otroligt många skott, vilket blir både dyrt och tidskrävande.

Därför laddas nya patronhylsor ofta i partier om 3–5 patroner med samma laddning, och krutvikten ökas normalt med några procent (normalt 0,5–1,0 grains) mellan dem. Normalt testas ett intervall på cirka 2 grains, vilket innebär att 16–20 patroner behöver avlossas.

Även om skyttens koncentrationsförmåga är väldigt individuell verkar denna siffra vara en gräns för de flesta. Fler skott kan leda till sämre precision. Om du behöver kontrollera fler patronhylsor kan det vara bra att ta längre pauser eller till och med dela upp skyttet på flera besök till skjutbanan.

Skriv anteckningar

För bästa resultat (utifrån individuella kriterier) bör du skriva anteckningar om följande:

1. Kaliber
2. Typ av kula och dess vikt
3. Typ av krut och dess vikt
4. OAL för patronhylsan
5. Uppmätt (eller uppskattat, om du inte har en kronometer) V0

Jag skriver ner allt detta på måltavlan och tar sedan en bild av den. Du bör spara själva måltavlan i ditt register (i en mapp eller i elektroniskt format på datorn) då den kan vara bra när du ska ladda ett nytt parti patronhylsor i framtiden och behöver ett beprövat recept

Laddstege- en alternativ metod

Metoden ovan är ganska intuitiv, men kanske inte är tillräckligt exakt vid utveckling av laddningar för precisionsskytte. En ökning på 0,5 gram är i många fall ganska stor, och att skjuta grupper med flera skott med mindre ökningar kan leda till stora kostnader, som jag nämnde ovan. Men det finns en annan metod som kallas för laddstege. Den baseras på antagandet att träffpunkten, vid en viss punkt nära ”sweet load”, inte förändras genom att vikten på krutet ökas.

Det innebär att det räcker att avlossa en patron per laddning, göra små ökningar på bara 0,1 gram och leta efter ett visst intervall som ger grupper med noggrant placerade hål. Om ett visst intervall ser lovande ut bör det testas utförligt med den vanliga metoden, med hjälp av 4–5 patroner med samma laddning.

Skyttetekniken är också viktig. Eftersom varje skott måste registreras individuellt förändras kikarsiktets inställning med ett klick på vindjusteringen varje gång, vilket leder till en horisontell spridning på träffbilden. Ett annat sätt är att förbereda en speciell måltavla med små prickar eller ringar att skjuta på.

För mig medför den här metoden vissa nackdelar. I det första fallet krävs ett kikarsikte med fantastisk mekanik, där justeringar omvandlas till en upprepad förändring av islagspunkten. I det andra fallet finns risken att man begår ett misstag och skjuter i fel cirkel. Själv gillar jag att skjuta ett visst antal patroner på samma måltavla och markera varje islagspunkt med en märkning och ett nummer (eller krutvikt). Det är ett personligt val.

Ännu en gång- vad behöver du?

Som jag har sagt många gånger tidigare väljer vi alla att handladda av olika anledningar, och normalt har vi även olika förväntningar. Alla bör fastställa sina egna kriterier för att komma fram till hur de ska ta sig an en ny patronhylsa. Jag vill visa några exempel:

Patronhylsor för vildsvinsjakt

Jag behövde ammunition med kaliber 8x57 till min Mauser M03 för vildsvinsjakt. Jag valde Vulkan-kulan, som kanske är min absoluta favorit för den här typen av jakt. Mina förväntningar var enkla: måttliga hastigheter (jag skjuter sällan mer än 100 m, från ett högläge, under pyrschjakt eller drevjakt eller vad det nu är). På grund av bytets storlek och avståndet räcker en bra gruppering på upp till 1,5 MOA mer än väl. Jag tillverkade tre grupper med fyra patronhylsor någonstans mitt i intervallet som anges i manualen. Alla grupper var tillfredsställande och jag valde den mittre.

Tävling och små bytesdjur

Jag använder min Sako Varmint 222REM både under tävlingar (fast mål på 100 meter, rörligt vildsvinsmål på 50 meter) och vid jakt på rådjur och räv. Jag ville utveckla två laddningar med olika projektiler – en lätt matchkula och en tyngre för jakt.

För att krångla till det hela ytterligare ville jag att den första skulle träffa mitt på på 100 meter och den andra 4 cm högt. Det krävdes lite extra arbete och jag fick leta längre, men med hjälp av två laddstegar och genom att observera förändringarna i träffpunkterna lyckades jag till slut. Jag hittade två laddningar som sköt precis som jag ville. Ni kan tänka er hur kul det var!

Jakt på lång distans

Jag använder mitt gevär med kaliber 6.5x57R för rådjursbockar och planerar gemsjakt i bergen. Jag skulle välja Bondstrike-kulan då den erbjuder både bra ballistik och skottverkan på längre avstånd. Eftersom jag räknar med att skjuta mer än 200 meter i bergen bryr jag mig inte bara om bra gruppering utan även om att bibehålla små avvikelser vad gäller V0. På längre avstånd kan hastighetsskillnader bli viktigare än mindre avvikelser i precision.

Det är ett pågående projekt – grupperingarna är bra, det är inga problem att uppnå 30 mm på 100 meter, men att kontrollera hastigheten verkar vara en lite större utmaning. Jag kanske måste leta efter en ny hylsbatch, vi får se.

Det går att räkna upp fler exempel. Så många skyttar, så många idéer. Och ju större erfarenhet du får av handladdning, desto fler områden upptäcker du att utforska.

Några slutgiltiga råd:

• Håll ordning. Förvara specifika ammunitionspartier tillsammans på brickan och i asken, med mellanrum mellan grupperna. Skriv information om krutvikt på varje hylsa med en permanent märkpenna. Detta är väldigt viktigt, för om du blandar ihop patronhylsorna är allt arbete ogjort!
• Förbered fler patronhylsor än du behöver bara till testen. Helst med den inledande laddningen, de används för att nollställa kikarsiktet inledningsvis. Det värsta som kan hända är att du förlorar den första gruppen.
• Använd en kronometer om det är viktigt att känna till V0. Pipan kan skilja sig åt markant från den som används av tillverkaren.
• Håll ordning på skjutbordet. Avlägsna allt utom det viktigaste – ammunitionen du testar, stödet, vapnet och eventuellt anteckningsboken.
• Bibehåll fokus – bli inte distraherad. Ta en paus om du börjar känna dig trött. Hetsa inte upp dig över resultatet på måltavlan efter de första skotten.

Upprepning

Det första besöket på skjutbanan är sällan det sista steget under handladdningen. Det är bra att komma tillbaka dagen därpå och kontrollera att inget har stört resultaten.

Det sista steget under handladdningen kräver störst tålamod. Slarviga skott eller dåligt förberedda patronhylsor kan leda till att arbetet under tidigare steg blir ogjort. Även om alla steg har utförts otroligt noga kan det dock visa sig att man inte hittar något som gör omladdaren nöjd. Då är det enda man kan göra att prova ett annat sättdjup, en annan typ av krut, en annan kulvikt eller kulkonstruktion … Detta kan göra många frustrerade. Handladdning är inte för alla, det måste du tänka på. Men om vi ska göra det är det väl lika bra att satsa ordentligt?

• Under det första steget i utvecklingen markerar jag alltid patronhylsorna med den viktigaste informationen. Det sista jag vill ska hända på skjutbanan är att jag blir förvirrad.
• Laddstegen är redo att testas. Ammunition med en ökning av krut på 0,1 gram, markerade patronhylsor, ett papper med tabellen nära till hands för att skriva anteckningar.
• Det går att kontrollera kvaliteten även utan avancerad mätutrustning – här är ett enkelt koncentricitetstest som du kan utföra genom att rulla patronhylsan på en platt yta. Den spetsiga Tipstrike visar eventuella feljusteringar.
• Jag för register över mina laddningar i filerna i datorprogrammet Quick Load. Jag lägger till anteckningar efter besöket på skjutbanan.
• På skjutbanan: geväret, den testade ammunitionen, en kronograf och anteckningar
• En version av stegen: Jag sköt fem grupper på en måltavla, med nummer som motsvarar laddningstabellen. Resultaten visar att de mest stabila laddningarna är de lättare – ju varmare det blev, desto sämre blev grupperna.
• Och verifierade resultaten (separat besök) med laddning 4 (19,3 gram). Inte det bästa, men 1/2 MOA är mer än jag behöver för syftet.
• En annan stegmetod: jag sköt alla kulor på samma måltavla, men för att få en tydlig bild av varje skott klickade jag på kikarsiktet (1 cm/100 m åt höger). Laddning 3–7 och 12–16 var intressanta. Testade den 14:e (nästa bild) …
• Laddning 14 från föregående bild. Jag är inte nöjd med flyern. Det kan vara en bra idé att skjuta igen (kanske var det inte ammunitionens fel) eller göra några finjusteringar (sättdjup, något lättare laddning osv.)

Under utvecklingsstadiet märker jag alltid patronerna med den viktigaste informationen. Det sista jag vill ha på skjutbanan är förvirring.

Handladdningsstegen är redo att testas. Ammo med 0,1 gram krutökning, märkta patroner, ett papper med tabellen till hands för att göra anteckningar.

Även utan avancerad mätutrustning är det möjligt att göra en kvalitetskontroll - här en enkel koncentricitetstest genom att rulla patronen på en plan yta. Den spetsiga Tipstrike-kulan kommer att visa eventuella feljusteringar.

Jag håller register över mina laddningar i datorprogrammet Quick Load. Jag kommer att lägga till några anteckningar efter sessionen på skjutbanan.

På skjutbanan: gevär, testad ammo, en kronograf och anteckningar.

En version av stegen: Jag sköt 5 grupper på en tavla, med nummer som motsvarar min laddningstabell. Resultaten visar att de mest stabila laddningarna är de lättare, ju hetare det blev, desto sämre gruppering uppnådde jag.

Och verifierat resultat (separat session) med laddning nr 4 (19,3 gram). Inte det bästa i världen, men 1/2 MOA är mer än vad jag behövde för ändamålet.

En annan approach till stegen: alla kulor skjutna på samma tavla, men för att behålla en tydlig bild efter varje skott gjorde jag en klick på mitt riktmedel (1 cm/100 m åt höger). Laddningarna 3-7 och 12-16 var intressanta. Testade den 14:e (nästa foto)...

Laddning nr 14 från tidigare foto. Inte nöjd med det flygande skottet. Det skulle vara värt att skjuta det igen (kanske var inte ammuntionen att skylla) eller göra några justeringar (sättdjup, något lättare laddning, etc.)