Norma Vulkan 8x57 JS 12.7g
Avstånd
Sårkanal
Penetration
Knall-och-fall
Effektivt dödande av vilt -Del 2
Artikel av Nathan Foster
Effektivt dödande av vilt -Del 2
I del ett av ”Effektivt dödande av vilt” lärde vi oss hur kulor dödar. Vi gick igenom de material som Norma använder sig av för kultillverkning och studerade hur dessa material beter sig i köttet. Vi observerade hur fysikens lagar dikterar både styrkorna och begränsningarna hos dessa kulor. I denna artikel tar vi en närmare titt på skottplacering för att utnyttja patronens prestanda fullt ut.
Kom ihåg att den viktigaste faktorn vi måste fokusera på är att döda snabbt. Vi fokuserar på detta av två anledningar:
- Medkänsla för bytesdjuret
- Göra det snabbt och enkelt att nå det fällda djuret
Vi kan uppnå en snabb nedläggning via:
- Snabb blödning (förstöra stora, snabblödande organ)
- CNS-skott såsom hjärnan (tenderar att vara svårare mål)
Skottplacering och vitala zoner
Rådjursorgan lånade av min fru och livslånga forskningspartner Steph.
Lungorna
Allt ett däggdjurs blod måste passera genom lungorna där det kan avskiljas från koldioxid och berikas med syre för att förse kroppen med energi. Blodet lämnar hjärtat (som befinner sig under lungorna) via lungartären som övergår i ett nätverk av artärer som leder till lungornas kapillärer. När blodet har berikats med syre transporteras det tillbaka till hjärtat och sedan ut genom aortan för att pumpas genom hela kroppen. Även om det förknippas med andningsorganen är förstörelse av lungorna ett av de snabbaste sätten att avbloda cirkulationssystemet för att säkerställa en snabb och effektiv död. Dessutom utgör lungorna det största snabblödande målet för jägaren.
När man ser hjortens lungor från sidan börjar de vid den punkt där frambenets bogblad och överarmsben möts. Sett i höjdled ligger de tyngsta delarna av lungorna mitt på bröstkorgen, i linje med frambenets nedre del. Lungorna sträcker sig upp till cirka 25 mm från ryggraden, vilken inte får förväxlas med pälsens översta punkt, eftersom ryggkotorna ovanför ryggraden kan sträcka sig upp till och mer än 75 mm uppåt. Lungornas lägsta punkt ligger ungefär 75 mm ovanför bringans linje. De är också tunnare i ändarna för att ge plats åt hjärtat. Bakom frambenet breder lungorna ut sig drygt 50 mm innan de smalnar av kraftigt uppåt och mynnar ut i tunna kanter strax före de sista revbenen.
Notera att följande information kommer att bygga på en hjort i dovhjorts- eller vitsvansstorlek för att bibehålla blygsamma proportioner (målområde) och därmed realistiska förväntningar på oss själva (skottplacering i förhållande till målområde).
Sett från sidan, med huvudet åt höger och med det raka underbenet som mittlinje, kommer ett skott mitt i bröstet att förstöra den tyngsta delen av lungorna, vilket ger en snabb blödning och därmed en snabb död. Ett skott 75 mm ovanför mittpunkten, vid klockan 12, förstör den övre delen av lungorna och dödar lika snabbt. Om man däremot använder en mycket kraftig kula är det möjligt att träffa för högt och antingen träffa mellan lungorna och ryggraden eller i ryggkotan ovanför och orsaka omedelbar kollaps (hydrostatisk chock) följt av återhämtning efter några sekunder, vilket leder till flykt och en långsam död.
Ungefär 50–75 mm (3") framför mittpunkten (frambenet), vid klockan 3, ligger kulleden där skulderbladet och överarmsbenet möts. Från främre benets främre linje till kulleden sträcker sig den autonoma nervflätan. Detta är ett stort nätverk av nerver som orsakar omedelbar kollaps och död om man träffar det ordentligt. Ett skott mot detta område kan förstöra den autonoma nervflätan, de främre delarna av lungorna samt musklerna och benen i kroppens rörelseapparat. Den autonoma nervflätan (även kallad hilum) är den mest användbara målpunkten för snabb nedläggning. Denna skottplacering är också särskilt användbar när man använder patroner som har tillräcklig kulvikt för att penetrera ben men inte tillräcklig hastighet för att utlösa hydrostatisk chock eller någon större hydraulisk kraft. 6,5x55 är ett bra exempel på detta.
Även om den är något snedställd visar denna bild siktpunkten för ett skott från sidan (och något snett) mot den autonoma nervflätan (främre axeln). Observera att hårkorset är riktat mot benets främre linje, inte mot mittlinjen. Många jägare är för osäkra för att våga sikta på detta sätt.
Ett skott som träffar en hjort cirka 75 mm (3") lågt vid klockan 6 träffar den nedre delen av lungorna och kan även förstöra hjärtat eller artärerna som leder in i hjärtat. Ett sådant skott dödar ganska snabbt. Men om skottet är något för lågt kan det hända att man bara skadar bringan, vilket är ett skott som dödar långsamt.
Ett skott som träffar 75–130 mm (3-5") bakom bröstet vid klockan 9 sett från mittpunkten kan vara ett snabbt dödande skott, men inte nödvändigtvis. Den bakre delen av lungorna kan räknas till de områden som blöder något långsammare än organets huvudområde och därför måste en större del av denna del av lungorna förstöras för att orsaka en snabb död. Om en patron har hög effekt eller om projektilen har en hög viktfördelande verkan kan den helt förstöra de bakre delarna av lungorna. Norma .270 110 grain V-MAX-laddningen kan uppnå sådana resultat på rådjur och dovhjortar. I motsats till detta kan en kraftig, icke-expanderande kula endast ge begränsade skador och leda till en mycket långsam död.
När en kula träffar lungornas bakre delar, oberoende av om de skadas invändigt, springer villebrådet i allmänhet iväg en bit, ungefär som vid ett hjärtskott. Även på nära håll kan en hydrostatisk chockreaktion utebli på grund av den låga energiöverföringen genom de lättare revbenen och avståndet till hjärnan. De som vill främja hydrostatiska chocker bör sikta längre fram (mitt på axeln eller något längre fram). Men som alltid ska du vara medveten om att faktorer som hastighet, kulans vikt i förhållande till djurets vikt och djurets stressnivåer kommer att påverka resultatet. Det är mycket bättre att förlita sig på snabb blödning.
Ett ordentligt skott mot lungans bakre del (ett s.k. köttbesparande skott, ”meat saver” på engelska) ska tas med siktet eller hårkorset inriktat strax bakom frambenet. Om man siktar längre bak än så (vilket är vanligt bland jägare nu för tiden) kommer skottet att träffa den avsmalnande delen av lungorna, vilket riskerar att leda till en mycket långsam död. Det tvärgående köttbesparande skottet är särskilt effektivt för användare av .22 centrefire eftersom projektilen då kan leverera mer energi till lungorna och undvika att skadeskjuta djuret i axeln. Men återigen – skottplacering är allt och skotten måste placeras noggrant!
Hos grisar kan lungornas utformning vara mycket vilseledande; ryggradens krökning vid axeln är mycket låg och den översta tredjedelen av bröstkorgen, sett från sidan, består av ryggkotor, brosk och muskler som stödjer huvudet. Därför är det viktigt att betrakta de två nedre tredjedelarna av grisens axel som den vitala zonen. Lungorna är väl skyddade av axeln som smalnar av nästan lodrätt bakom frambenets linje. Samtidigt kan ett skott med en snabbt expanderande kula som placeras bakom axeln träffa lungornas bakre del och döda effektivt. Björnen har också en "låg profil" och även här är det viktigt att inte begå misstaget att sikta för högt och träffa fett, ryggkotor (eller bara päls) och missa de vitala delarna. En för högt placerad träff på en vildsvinshanne eller björnhanne kan vara en mardröm eftersom djuret blir medvetslöst på grund av den hydrostatiska chocken men snabbt kan återfå medvetandet. Plötsligt brakar helvetet loss och vi blir till synes omedelbart experter på skotsk höglandsdans. Det är också därför jag har med mig en lång, bra kniv!
Steph's grisanatomi 101.
Hjärtat
Hjärtat sitter längst ner i bröstet, i linje med frambenet och ungefär 75 mm (3”) bakom det. Hjärtat ansvarar för att pumpa syre och näringsrikt blod till alla delar av kroppen. Till skillnad från vad många tror är hjärtat inte ett bra mål för ett snabbt dödande skott. Ett hjärtskott som inte totalförstör hjärtat kan leda till att syrerikt blod samlas i hjärnan och i rörelsemuskulaturen, vilket gör att djuret kan springa långa sträckor innan det kollapsar. Låga hjärtskott kan göra det möjligt för vissa hjortarter att springa flera hundra meter, vilket ofta gör det svårt att spåra dem.
När hjärtat är helt förstört är döden vanligtvis relativt snabb. Man kan märka att djuret höjer sitt vänstra ben när det först börjar springa. Sådana nedläggningar kan beskrivas som ”effektiva men försenade”. Med andra ord, djuret dör garanterat inom 20–30 sekunder. På det sättet är nedläggningen relativt effektiv. Men under den tiden är det möjligt att tappa bort ett djur i en tät skog. Om såret genom hjärtat är litet är det möjligt för djuret att fly mycket långt.
Levern och njurarna
Sett från sidan ser levern ut att befinna sig ungefär i mitten av djurets kropp. Levern hänger från ryggraden och fortsätter ungefär halvvägs ner till området mellan buken och diafragman. Levern ansvarar för metaboliseringen av fetter, proteiner och kolhydrater till blodet. Den avgiftar också blodet och sköter många andra funktioner. Leverartären och levervenen går genom levern men den större delen av organet kan ses som ett snabblödande område.
Levern är ett mycket litet mål som är svårt att träffa avsiktligt. Den bör därför inte betraktas som en primär målpunkt. Levern träffas dock ofta om djuret kliver framåt samtidigt som jägaren skjuter eller som ett resultat av skott mot löpande vilt eller vinklade skott. Om levern skadas kan djuret springa iväg (vanligtvis ganska ihopkurat) men det dör relativt snabbt (10 till 15 sekunder). Ibland delar okunniga jägare helt enkelt upp ett djur i fyra delar med hjälp av siktet och trycker av. Resultatet blir antingen en slumpmässig träff i levern eller en skadeskjutning i magen. Jägare som jagar på långa avstånd kan använda sig av levern som ett sekundärt mål, men det är ett ämne som jag inte kommer att fördjupa mig i här. Dessa specialiserade ämnen behandlas i min bokserie om jakt på lång distans. Direkt bakom levern och i anslutning till ryggraden finns njurarna som har till uppgift att filtrera avfall från blodet. Njurarna är långsamt blödande organ och om de skadas leder detta till en långsam död.
Halsen
Från lungorna och framåt går brösthålans artärer, vener och nerver vidare in i halsen. Halsens vitala system omfattar ryggraden och ryggmärgsnerverna, halspulsådern som transporterar blodet till hjärnan och halsvenen som transporterar blodet tillbaka till hjärtat. Att skada något av dessa mål resulterar i en snabb död. Snabbt expanderande projektiler med hög hastighet (över 2600 fps) skickar ofta en tryckvåg till ryggraden och orsakar en omedelbar kollaps. Under brunstperioden kan halsgropen på en hanhjort bli mycket svullen och halsskott går inte alltid som planerat. Halsens artärer och vener är små måltavlor och kan vara otroligt elastiska; ibland förblir de intakta efter att kulan har passerat genom halsen. Snabbt expanderande kulor som släpper ifrån sig vikt ger i allmänhet bäst resultat vid nackskott. Med det sagt kan kraftigare kulor som rör sig med mycket hög hastighet ge tillräckliga sårskador tack vare den hydrauliska kraften.
Halsskottet bör begränsas till avstånd där en hög precisionsnivå kan garanteras. Skott mot bredsidan bör placeras så att de träffar precis under den mittlinje som utgörs av ryggraden. Detta bidrar till att minska den mänskliga faktorn (skott mot ryggkotorna). Vid halsskott är det upp till jägaren att avgöra om hen ska sikta mot övergången mellan huvudet och halsen, mot mitten av halsen eller mot övergången mellan halsen och bröstet. Den som har mer erfarenhet kanske vill sikta nära skallen för att bevara det mjuka köttet i halskotletterna. Generellt sett garanterar ett skott mot övergångspunkten mellan halsen och bröstet maximal skada med utrymme för höjd- och vindavvikelsefel. Den autonoma nervflätans ganglier sträcker sig genom även detta område. I de flesta fall leder ett skott i hals-bröstövergången till omedelbar död. Det är värt att notera att vid en olycka där en människa bryter nacken kan människan leva vidare. I motsats till detta kommer ett gevärsskott i allmänhet att fullständigt förstöra ryggraden, cirkulationssystemet, nervganglierna samt omgivande vävnader. Skadan är så allvarlig att livet helt enkelt inte kan fortgå, oavsett hur beskrivningen och mekanismerna varierar.
Huvudet (hjärnan)
Nervsystemet har två delar. Det perifera nervsystemet består av nervförgreningar i hela kroppen som fungerar som sensoriska organ som övervakar inre och yttre miljöer, reagerar på stimuli och leder impulser. Det centrala nervsystemet (CNS) består av hjärnan och ryggmärgen som är som en motorväg för all information som skickas genom kroppen. Om hjärnan eller ryggmärgen skadas så långt bak som till axeln leder det till omedelbar död eftersom kroppens vitala system helt enkelt stängs av (bortsett från det självreglerande hjärtat). Skott mot huvudet kan döda omedelbart men hjärnan är ett ganska svårt mål. Lämpliga målpunkter är örat eller mellan örat och ögat sett från bredsidan. Sikta framifrån mellan ögonen om geväret är inställt på att skjuta högt, eller något ovanför ögonen om geväret är inställt på att skjuta rakt fram. Grisar är ett av de svåraste djuren att ta ett huvudskott framifrån på, på grund av både skallens form och densitet. Till exempel kan en .308-kula, oavsett vikt och modell, helt enkelt studsa på skallen beroende på skottvinkeln. Detta kan resultera i ett skärsår och lindriga blåmärken, men det kan också leda till omedelbar kollaps med allvarliga inre blödningar. Det är alltid svårt att förutspå exakta resultat. Om man skjuter en gris i huvudet framifrån och djuret faller ihop ska man snabbt kontrollera såret för att se om kulan verkligen har trängt in i skallen. Det kan hända att grisen bara blir medvetslös och om så är fallet måste du avbloda djuret snabbt för att säkerställa en snabb och human avlivning (och för att avbloda köttet). På så sätt undviker man också att det uppstår spontana incidenter med skotsk höglandsdans. Vid ett huvudskott på mycket nära håll (inom 15 meter) måste du vara medveten om att kulan rör sig minst 38 mm (1,5") under hårkorsets mittpunkt om du använder ett sikte. Om man inte tar hänsyn till detta finns det en allvarlig risk för en låg träff, vilket resulterar i ett oerhört grymt sår som dödar långsamt. Även om kikarsikten har gett oss bättre precision än öppna sikten kan den ökade höjden orsaka förvirring vid huvudskott på nära håll. En enkel metod för närskott eller dödande skott på upp till 15 stegs avstånd med ett gevär med kikarsikte är att ställa in hårkorset platt i linje med toppen av djurets huvud.
Även om huvudskott är ett snabbt dödande skott kan mycket gå fel – och det gör det ofta. Käkskott är det vanligaste misstaget och viltet springer långt och snabbt med ett käkskott, vilket kan göra det extremt svårt att spåra det. Generellt sett brukar kulor som släpper ifrån sig vikt fungera bäst vid huvudskott eftersom det fortfarande finns en stor chans att kulfragmenten når fram till hjärnan om jägaren missar sitt skott. Men när man jagar tungt och farligt vilt är det klokt att välja en tålig kuldesign.
Bukhålan
Magen är en långsamt dödande zon. Det kan ta timmar eller till och med dagar innan ett magskott dödar, beroende på hur svår skadan är. Döden kan orsakas av infektioner och allmän "blodförgiftning" till följd av att matsmältningssyror går ut i blodet. Andra faktorer kan vara svåra smärtskador som leder till koma efter flera timmar. Därefter kan djuret ligga i koma tills det slutligen dör.
Synliga tecken på ett magskott inkluderar ett dovt ljud som hörs när kulan träffar. Vissa viltdjur visar inga tecken på att de har blivit träffade medan andra kan resa sig upp på bakbenen, komma ner och sedan springa iväg. Potenta patroner laddade med mycket mjuka, snabbt expanderande projektiler kan ibland förankra viltet genom att förstöra en så stor del av tarmen att djuret tvingas vila eller slås ut. Bortsett från dessa sällsynta undantag tillåter de flesta magskott att viltet flyr utan att lämna något blod- eller tarmfiberspår, vilket gör att djuret får genomlida en långsam och smärtsam död.
Att använda informationen i praktiken
Först och främst är det viktigt att förstå att metoderna för placering av bröstskott i många fall påverkas starkt av kultur och traditioner. Vissa kulturer (särskilt jägare i USA) föredrar till exempel att skjuta ett köttbesparande skott, som träffar lungorna bakom frambenet i ett försök att bevara köttet. I Europa har den traditionella metoden (även om den nu kanske är något bortglömd) varit att sikta på mitten av axeln, och även om detta leder till att köttet förstörs, bidrar denna skottplacering till att säkerställa en snabb avlivning. De följande styckena kommer att handla om målet att uppnå en snabb död (snabb blödning) via det största och lättaste målområdet – lungorna. De som vill använda huvud- och halsskott bör nu ha fått tillräckligt med information i föregående stycken.
Skott mot bredsidan
Under de många år som jag har guidat och undervisat jägare har en sak blivit uppenbar. Många jägare saknar självförtroendet att sikta på den främre delen av bröstkorgen. När jägaren utsätts för press, till exempel när hen guidas till "sitt livs trofé", blir hen istället nervös. Hen väljer det enklare alternativet och siktar bakom axeln, men även då lyckas hen inte hålla skottet tätt bakom benet. Skottet tas, djuret flyr och om det skulle vara ett farligt djur är det upp till guiden att avsluta jobbet medan kunden sitter och rullar tummarna och undrar hur det ska gå. Om du vill döda ett djur snabbt och humant från sidan ska du sikta på mitten av bröstet och använda frambenets främre linje som referenspunkt. Eller åtminstone använda frambenets mittlinje. Båda skotten ger en felmarginal till både höger och vänster. Om du känner att det inte finns tillräckligt med utrymme för misstag kanske du behöver mer tid på skjutbanan. Om skottet läggs framåt (framsidan av frambenet) kommer kulan inte bara att förstöra vitala organ utan även större muskelgrupper. Det kan även leda till att skelettdelar i benet bryts, vilket stoppar rörelsen samtidigt som det skapar sekundära missileffekter. Denna del av kroppen ger också ett bra motstånd mot robusta kulor. Ett skott mot den främre delen av axeln kan också leda till att de autonoma nervganglierna förstörs. Utöver dessa faktorer kan skottet orsaka en nervös nedstängningsreaktion (hydrostatisk chock) om det når en anslagshastighet på över 2600 fps eller om det tappar mycket vikt. Som du kan se finns det många goda skäl att sikta på detta sätt.
Om du skjuter med en äldre och långsammare patron, t.ex. 6,5 Carcano, kan du maximera skadorna genom att sikta på de viktigaste musklerna och benen. Norma Alaska kan prestera mycket bra här.
Större vilt som oryxantilop, nilgau (blåoxe) samt asiatiska och afrikanska bufflar kan alla fällas stilfullt med hjälp av det främre benets främre linje som målpunkt. Men för att lyckas måste kulan ha en lämplig konstruktion för att kunna användas på tunga ben. För att studera detta kan de av er som använder patroner med låg eller relativt låg hastighet, t.ex. .30-30 eller 6,5x55, replikera mina resultat genom fältexperiment på mindre vilt. Om du normalt använder dig av ett köttbesparande skott, prova nu istället att skjuta mot den autonoma nervflätan och se vad som händer. Lägg märke till hur snabbt djuret faller när du använder frambenets främre linje som siktpunkt.
En något yngre version av mig med mitt 6,5x55 Carl Gustaf M96-gevär och en mängd griskött. 6,5 ger bäst resultat när en lämpligt konstruerad projektil drivs in i den främre delen av axeln.
Om du insisterar på att genomföra ett köttbesparande skott ska du se till att lägga skottet tätt bakom benet (frambenets bakre linje). I vissa fall kan jägaren bevittna en hydrostatisk chock men ofta springer djuret iväg en bit efter att ha träffats. Köttbesparande skott kan användas för att fylla frysen men vid jakt på större djur och särskilt för guidernas skull är ett skott mot den främre delen av axeln ofta ett bättre alternativ.
Rätt framifrån
Jag vill inleda detta avsnitt med en varning. Ett skott framifrån, även på nära håll, som placeras rakt mitt i bröstkorgen kan ibland passera mellan lungorna eller nervganglierna utan att lyckas skada dem. En stor sårkanal som bildas av en snabbt expanderande konventionell projektil (t.ex. Tipstrike) kan förhindra sådana misslyckanden. Som ett negativt exempel kan dock nämnas att .270 eller 7x64 laddade med tuffa premiumkulor eventuellt inte orsakar tillräcklig skada på dovhjortar/sikahjortar/vitsvanshjortar för att djuret ska falla till marken på plats. På grund av detta ständigt förekommande problem kan man få ett mer tillförlitligt resultat genom att antingen sikta något avsides eller genom att sikta högre upp mot halsen och ryggraden. Detta är dubbelt så viktigt när du skjuter tungt vilt i bröstet och använder antingen icke-expanderande fasta kulor eller robusta premiumkulor för att uppnå maximal skada. Oavsett om du använder en lämplig laddning (t.ex. Tipstrike för hjortar) är det bra att utveckla en vana att sikta lite avsides (eller lite högt) från mittpunkten när du skjuter framifrån
Vilt i varierande vinklar
Ett ”quartering away”-skott är ett skott som tas på ett djur som är delvis vänt bort från jägaren. Om du vill förstöra lungorna för en snabb nedläggning kan skottet behöva placeras så att det passerar genom buken eller de bakre revbenen. Kulan kan stöta på tätt sammanpackade tarmfibrer eller revben när den tar sig fram till lungorna och därför är en lämplig kulvikt och/eller konstruktion viktiga faktorer. Kulor som är långa för kalibern kan ha råd att förlora lite vikt medan kulor som är lätta för kalibern måste ha en gedigen konstruktion. Försök att visualisera och sikta sedan på lungornas mittpunkt eller främre del. Genom att observera det bortre frambenets placering kan du också få en bättre förståelse för djurets position. Helst ska skottet passera genom den främre delen av lungorna och orsaka snabb blödning och förstörelse av nervganglierna.
8x57 196 grain Vulkan är en gammal favorit. Denna kula ersatte 165 grain Vulkan för flera decennier sedan av den enkla anledningen att den erbjöd mer enhetlig prestanda för ett större urval av viltkroppsvikter. Detta är en bra kula för skott på vildsvin och vilt av liknande storlek men når sin gräns när det kommer till älg, som den ursprungligen var avsedd för. Numera erbjuder Norma en bondad kula för den sistnämnda uppgiften. Jag har använt Vulkan med 196 grain på nötkreatur men vad jag har lärt mig av mina erfarenheter är att tyngre kalibrar i kombination med hårdare kulor fungerar bättre för den rollen.
Ett ”quartering on”-skott är ett skott som tas på ett djur som är delvis vänt mot jägaren. När man vinklar skott genom den främre delen av kroppen in i lungorna är det oftast bäst att sikta på axelns högsta punkt (kulled). Om djuret däremot är något mer vänt mot jägaren kan man sikta på vecket mellan bröstet och axelmuskeln. Om detta skott träffar rätt kommer det att träffa både den autonoma nervflätan och lungorna och definitivt döda djuret. Varje liten vinkeländring kan ha stor betydelse för resultatet. Det är t.ex. möjligt att man siktar på vecket i axeln men att kulan passerar längs med och inte tvärs igenom revbenen (med eller utan kulavledning). Återigen är det till stor hjälp om jägaren försöker föreställa sig den mittre och främre delen av lungorna. Om du är osäker bör du fokusera på halsroten i stället för att tänka på axeln.
Försök alltid att visualisera den främre delen av lungorna.
Skott bakifrån
Ett skott bakifrån, även kallat ”Texas heart shot”, syftar på en vanlig företeelse vid hjortjakt, nämligen att man hittar ett djur som är vänt rakt bort från jägaren, men som vanligtvis tittar tillbaka mot jägaren och är redo att fly. Detta skott är i alla avseenden oetiskt. Men med tanke på jaktens verklighet och det eventuella behovet av att göra slut på lidandet för ett redan skadat och eventuellt farligt djur kommer jag att inkludera en del information om det. Det finns två olika metoder för att använda ett skott bakifrån i förhållande till patronens styrka. Med lättare patroner är en metod att vinkla skottet så att det förstör ryggraden och sedan snabbt följa upp det med ytterligare ett avslutande skott. En annan metod är att använda en mycket kraftfull patron med projektiler som ger stora sår för att helt förstöra en skinka och få lårartären att blöda, följt av ett avslutande skott i nacken eller huvudet.
Med potenta magnumpatroner laddade med välkonstruerade kulor är det möjligt att uppnå full penetration på medelstort vilt. En premiumkula kan förstöra levern och lungorna och kan ibland även förstöra den autonoma nervflätan, vilket leder till omedelbar kollaps. Kulans konstruktion är mycket viktigare än sektionsdensiteten för detta skott och många projektiler misslyckas under dessa omständigheter. När det gäller stort, tungt vilt ger en icke-expanderande kula djup penetration, men det mesta av den hydrauliska sårningspotentialen går till spillo i magen. En gedigen kula kommer dock i allmänhet att ge ett tillräckligt stort sår genom levern som sedan avtar till ett kaliberstort sår genom lungorna. Även detta är ett oetiskt skott och får bara användas för att göra slut på lidandet för ett skadat och potentiellt farligt djur som är på väg att fly.
Det bör också noteras att skott bakifrån i de flesta fall gör köttet oätligt efter att det blivit förorenat av tarminnehåll från topp till tå. Förhoppningsvis kommer läsaren aldrig att behöva ta ett sådant skott.
Skott mot löpande vilt
Jag kommer inte att fördjupa mig alltför mycket i detta ämne på grund av det oerhört breda spektrumet av olika parametrar och möjliga resultat. Det är möjligt att öva på löpande skott på en skjutbana, men ett skott på löpande vilt kan ske på en mängd olika avstånd, vid olika hastigheter och med olika vinklar. Som en allmän regel kan man använda 10 cm framförhållning för varje 10 meter eller ungefär 4" per meter på ett löpande vildsvin eller rådjur. Denna framförhållning läggs till framför bröstet (i linje med benet) och inte framför hela djuret. Svep siktet över djuret från svans till bröst, lägg på framförhållningen och skjut. Det låter nästan lätt när jag säger det så här. Men det krävs naturligtvis en hel del övning för att bli skicklig på skott mot löpande vilt – och de flesta av oss kommer att göra många misstag.
Vid det här laget bör läsaren ha förstått att lungorna är det största snabblödande målet och att de därför utgör en naturlig målpunkt. Skott mot löpande vilt kan alltid träffa något av de vitala områdena. På ett löpande vildsvin kan kulan träffa huvudet, halsen, lungorna eller levern, vilket kan ge ett önskvärt resultat. Om skottet träffar framåt dör djuret snabbt. Om skottet träffar bakom axeln i de bakre lungorna eller levern fortsätter djuret att springa och beroende på patronens styrka och den exakta skottplatsen kan det ta sig flera hundra meter innan det dör. Det är i allmänhet oförnuftigt att använda en kula med hög vikthållning för denna typ av jakt om man inte jagar storvilt. Vulkan och Tipstrike är utmärkta i detta sammanhang. För dem som känner att en Vulkan eller Tipstrike kanske inte ger tillräcklig penetration för sådana skott på medelstora viltarter är det patronens kraft och den valda kulvikten som måste ifrågasättas – inte kulans utformning. För att öka framgången kan du använda en mjukare kuldesign och öka kulvikten. Som redan nämnts i första delen av ”Effektivt dödande av vilt”: om du inte vet var du ska börja (lätta till medelstora hjortar och vildsvin) är en patron med en kaliber på 7 mm eller .30 som avfyrar Tipstrike med 160 eller 170 grain en bra utgångspunkt. Om skottet hamnar för långt bak och träffar magen kommer djuret utan tvekan att fly och det blir nödvändigt att skjuta ytterligare uppföljningsskott. Det enda sättet att förbättra resultaten är att öka hastigheten och kulvikten och välja mjuka kulor. Man måste dock se till att inte använda så mycket kraft att man inte kan ta ett skott på löpande vilt. Om skottet träffar djurets bakdel kommer det med största sannolikhet att falla. Ett snabbt skott i huvudet eller nacken är det bästa sättet att döda sådant vilt för att undvika att förstöra alla fyra delar av djuret så att man kan ta tillvara på köttet.
Ytterligare reflektioner
Denna artikel har förhoppningsvis hjälpt läsaren att förstå de mer nyanserade aspekterna av skottplacering. I stället för att bara sikta på bröstet i allmänhet kanske du nu vill fokusera på mer specifika målzoner. Två viktiga aspekter av effektivt dödande som jag inte har tagit upp i dessa artiklar är gevärets precision (inklusive siktinställningar och kulbanor) och skjutmetoder. Det finns mycket att lära sig som jägare – tillräckligt för en hel livstid av lärande för vem som helst. Själv har jag skrivit en serie med fem böcker om dessa ämnen. Även om dessa böcker handlar om långdistansskytte kan bokserien Practical Guide användas av alla jägare som skjuter på alla distanser.
Avslutningsvis rekommenderar jag att du alltid försöker komma ihåg att din framgång beror på vad du själv har att ge. Ditt gevär kan ha många fantastiska egenskaper och ett företag som Norma kan förse dig med extremt kraftfull ammunition. Men för att uppnå en djup och fullständig känsla av tillfredsställelse måste du också bidra med något själv. Var beredd på att försöka och misslyckas. Norma kommer att förse dig med verktygen och även med kunskap om hur du använder dessa verktyg genom artiklar som denna. Men det är upp till dig att utveckla dina färdigheter. När du har höjt dina förväntningar på dig själv och klarat av de utmaningar du ställs inför kommer känslan av framgång och prestation att vara en ren och skär lycka när du lägger en hand på pälsen på ditt fällda byte. För dem som älskar att jaga finns det inget som kan jämföras med den känslan.
Ett rådjur som fällts med en 7x64 laddad med Normas homogena kopparammunition. På grund av skottets räckvidd kunde kopparkulan inte förväntas framkalla någon hydrostatisk chock eller någon större hydraulisk kraft. Det går helt enkelt inte att rubba fysikens lagar. Men genom att ta skottet med tillräcklig framförhållning lyckades jägaren ändå uppnå en snabb nedläggning.
Text och bild: Nathan Foster
Terminal Ballistics Research