Vildsvin och drevjakt i Sverige
Vildsvin och drevjakt i Sverige
Under en lång tid har jag velat lägga till ett vildsvin på listan över saker jag jagat. I Storbritannien finns det inte många möjligheter att jaga vildsvin förutom i Forest of Dean och några få i Skottland.
Så Europa var alltid på agendan för mitt nästa ställe att besöka för att försöka få mitt första vildsvin, den stora frågan var var jag skulle åka? Skulle jag försöka i Frankrike, Tyskland eller till och med Portugal?
Stefan Orman och jag hade blivit goda vänner under de senaste åren och han hade alltid sagt, varför kommer du inte till Sverige och jagar? Så, när jag satt hemma en kväll tänkte jag "det är dags för mig att försöka få detta att hända eftersom jag aldrig kommer att få mitt första vildsvin genom att bara titta på hans bilder på Instagram". Ett telefonsamtal med Stefan (Orman) bekräftade att inbjudan fortfarande stod öppen för mig att resa till Sverige och jaga. Januari verkade vara en bra månad att försöka (lite tänkte jag på vädret i Sverige i januari). Efter ett par dagar hade vi datumen satta och Stefan hade pratat med en god vän till honom, Jörgen Everklint, som är en del av Mälardalens Viltvård, ett företag för viltvård och förvaltning som starkt tror på bevarande. Och, Fredrick, Matthias, David, Mikael och Stefan hade gått med på att låta Stefan och mig gå ut med dem och hjälpa till.
Med flyg bokade och biluthyrning organiserad var det dags att tänka på utrustning. Jag har gott om vanlig jaktutrustning/kläder men med tanke på att vi säkert skulle ha snö på marken och troligen temperaturer under noll grader, ville jag ha något som skulle smälta in lite bättre än grönt och brunt, så jag valde New Härkila Mountain Hunter Expedition-kollektionen. Nästa fråga var om jag skulle ta med mitt eget gevär eller låna ett medan jag var där? Jag valde att låna Stefans 300 WM, men skulle ta med mitt eget Zeiss-sikte. Jag hade bett Stefan skaffa mig några NORMA Oryx, vilket han fixade en ask av 180gr och en av 200gr. Jag hade hört så mycket bra saker om den här kulan - att den slog mycket hårt och hade mycket bra snabb expansion, och jag var ivrig att prova den själv. Mitt sista jobb var att ansöka om ett svenskt jaktkort, vilket var lätt att göra online.
Onsdagen den 10 januari lämnade jag för jobbet tidigt med ett leende på läpparna och vissheten om att det var min sista dag på jobbet innan min resa till Sverige, med min packade väska som väntade på mig hemma och vi skulle ge oss iväg på ett nytt äventyr.
Torsdag morgon var en mycket tidig start för att hinna med ett av de första flygen från London Heathrow till Stockholm. När jag hade landat hämtade jag hyrbilen och var snart på väg västerut mot Jörgens hem, eftersom han hade erbjudit oss en plats att bo i stugan vid sitt hus under de få dagarna vi var där.
Planen var att vi skulle åka direkt till skjutbanan när både Stefan och jag kom fram.
Dag 1 av jakten i Sverige
Vilken fantastisk skjutbana det var med möjlighet att skjuta ut över 300 yards. Min Zeiss V8 lades snabbt till Stefans stolthet och glädje, 300WM. Vi fick den inskjuten och den träffade pappret direkt på 100 yards. Vertikalt var vi rätt på och det behövdes bara elva klick åt vänster för att vi skulle träffa mitten av målet på två skott. Nu var det dags att avfyra en tre skottgrupp för att se till att grupperingen var okej, vilket var glädjande inom en tumnagelsbredd, detta var med 200gr så det var ingen anledning att avfyra några fler skott ner på banan.
Planen var att åka tillbaka till Jörgens och ta lite mat, sedan ge oss ut till en lokal grönsaksodlares mark som hade problem med vildsvin. När vi kom dit möttes vi av Anders, bonden, som sedan förklarade omfattningen av skadorna som vildsvinen orsakade, vilket jag senare såg med egna ögon. Vi tre klädde på oss och gav oss iväg till fots. Att gå på gårdens vägar var fint, men det roliga började när vi behövde komma in på andra platser, knastrande oss igenom en tjock snö när vi försökte vara tysta, det var mycket hårt arbete att vara smidig på den frostbitna snön. Vi såg några kronhjortar, men inga vildsvin vår första kväll ute, men vi visste definitivt att de hade varit i närheten. Småtimmarna närmade sig snabbt, och vi avslutade kvällen eftersom Jörgen hade jobb dagen efter.
Dag 2 av jakten i Sverige
Det var ingen galen rusning att vara uppe i ottan, men idag skulle vi iväg för att träffa Fredrick. Planen var att han skulle låta sina hundar springa genom några skogar och se om han kunde driva några vildsvin mot oss. Vi blev försenade eftersom GPS:en strulade, så Fredrick åkte ut med sin vän och vi skulle möta dem senare eftersom Fredrick hade delat planen på sin We Hunt-karta. Vi var inte 20 minuter bort när telefonen ringer, och Fredricks hund hade stött på en stor vildsvin och hade blivit skadad så de åkte till veterinären. Vi gick för plan B med en smygjakt på golfbanan på en kronhjort. Vi smög ett tag, sedan satt vi i ett torn ett tag till, vi såg inga hjortar men det fanns ett massivt antal spår i snön tillsammans med några stora vildsvinsspår, även om vi såg en fantastisk räv på avstånd. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till där vi hade parkerat eftersom ljuset nu snabbt höll på att försvinna, men snön kämpade tillbaka och försökte hålla det ljust lite längre. Precis när vi svängde sista kurvan, såg vi en ensam kronhjort. Eftersom Stefan bar geväret, lade han långsamt ned bipoden och skickade försiktigt iväg 200gr Oryx. Vi fick en perfekt reaktion från skottet och den första hjorten var nere. Med bara en kort dragning tillbaka till fordonet, hade vi snart den hängande i kylaren och rensningen var klar.
Nu till att göra en plan för kvällen. Efter att ha pratat med Fredrick, pekade han ut tre platser han trodde skulle vara väl värda att kolla efter mörkrets inbrott. Vårt första stopp skulle vara på en gård där det är absurt mycket skada på fälten från vildsvin. Vi hade inte gått fem minuter när vi stötte på denna vackra kronhjort med imponerande horn på båda sidorna av huvudet. Stefan och jag stod bara och beundrade när han försvann in mot skogen. Vi fortsatte ner till en bra utsiktsplats där vi kunde se ett bra område. Vi stod och väntade en stund, men ingenting visades, det var dags att gå vidare eftersom klockan närmade sig 11 på kvällen.
Den här gången skulle vi åka tillbaka till golfbanan där Stefan hade skjutit två vildsvin de senaste veckorna. I stort sett samma som på eftermiddagen, gick vi tillbaka tills vi nådde ett torn där vi skulle stanna och njuta av en varm kopp kaffe. Vid den här tiden var klockan nästan 1 på natten, så planen var att smyga tillbaka till bilen och prova område tre. Vi korsade ett dike, och bingo, på vägen tillbaka till bilen hade vi hittat en liten grupp vildsvin i värmekameran. Nu började det roliga med hur vi skulle ta oss till dem, de var runt 700-800 meter bort med öppet landskap mellan dem och oss. Bort till vår vänster fanns ett dike med några få träd som skulle bryta upp våra siluetter, så planen var att ta oss under dem, vilket skulle fungera eftersom det höll vinden till vår fördel också. Efter 45 minuters långsam förflyttning hade vi kommit dit vi ville vara. Vi kunde bara se en vid den här punkten, en stor sugga som var på väg åt vänster. Sedan kom hon tillbaka åt höger mot de andra som var ur sikte men vi var fortfarande övertygade om att de fortfarande var där. Plötsligt dök sju fler upp från över en liten kulle. Tyvärr kunde vi inte få bipoden att sluta sjunka i snön, som inte var tillräckligt hård för att bära vikten på geväret. De rörde sig mot höger vilket innebar att vi var tvungna att flytta positioner för att få ett skott. Vi kom in på 100 meter, men det var en snöhög mellan oss och dem så vi behövde stänga gapet lite mer. Långsamt rörde vi oss framåt, vi kom till cirka 70 meter, smekte försiktigt ner en fastare snöbotten, satte bipoden på den och gick bakom kikarsiktet, med Stefan som såg och valde vilken som skulle tas. Beslutet var fattat, den längst till vänster. Det var nu bara en fråga om att vänta på att skottet skulle dyka upp. Då presenterade årsungen det perfekta sidskottet och Oryxen var på väg, träffade målet med ännu en perfekt träff och fällde den unga årsungen på platsen. Efter en suck av lättnad och gratulationer från Stefan, låg mitt första vildsvin på marken. Nu återstod det att dra tillbaka till spåret där Fredrick skulle möta oss innan vi alla åkte tillbaka till kylrummet. Med henne upphängd i kylrummet var det nu dags att åka hem och sova, och vi kom tillbaka kl 05.30 på morgonen.
Dag 3 av jakten i Sverige
Dagen började lite för tidigt med bara fyra timmars sömn, men vi ville gå och kolla på marken efter tecken på vildsvin. Vi åkte in till staden för en sen frukost innan vi tog en kort tur för att kolla in marken innan vi skulle jaga vildsvin på kvällen.
Säkert nog fanns det gott om tecken på att vildsvin var närvarande och även rådjur; med snön på marken kunde de inte dölja sin närvaro. Det var trevligt att se marken i dagsljus för att få en fullständig bild av den kuperade marken och vart vi skulle åka den kvällen.
När vi körde tillbaka till Jörgens hem gjorde vi en plan för kvällen, men först hade vi en middagsträff. Jörgen lagade en festmåltid med viltkött, vildsvin och älg, som var helt underbar. Vi diskuterade över middagen och hade planen klar för kvällen. Vid det här tillfället sa jag att jag inte ville vara för sent ute ikväll eftersom jag inte ville vara trött inför min första drevjakt följande dag.
Vi fick all utrustning sorterad och packad i bilen och åkte iväg runt 18.30 med en kort körtur, cirka 40 minuter, och tog en kaffe på vägen. När vi kom fram parkerade vi på gården och började packa upp för kvällen. Vi hade en idé om var vildsvinen kunde vara och det var där vi började skanna med värmekameran när vi gick. På första platsen såg vi en räv långt borta, sedan några rådjur vid trädraden. Men på första platsen vi försökte fanns det inga vildsvin, så vi flyttade snabbt till den andra platsen, där vi såg några rådjur igen och en annan räv, denna gång lite närmare. Men efter att ha observerat den i fem minuter började en rävhona att yla i träden som vi inte kunde se, och han hade snart andra tankar i huvudet. Det skulle ha varit fantastiskt att få en svensk räv, men kanske nästa gång. Medan Jörgen och jag spanade åt höger, gick Stefan upp till toppen av en kulle för att se om det fanns något på andra sidan. Vid den här tiden var klockan runt 23.00. Vi gick upp till Stefan på toppen och gav det ytterligare 30 minuter. Eftersom det här var en bra utsiktsplats, kunde vi se ett stort område men inget visade sig. Jörgen hade då en sista plan att gå tillbaka och försöka ett sista område innan vi skulle åka hem. Precis när vi dök upp över en kulle upptäckte Jörgen vårt första vildsvin för kvällen, men det var borta uppe i skogen på kullen framför oss. Vi smög långsamt mot det, med tanke på dess storlek tänkte vi att det var en stor galt. Det var uppenbart att det höll på att äta sig bort då det inte kom närmare oss. Från där vi var behövde vi gå upp för en kulle och vi började gå mot den, men när vi klättrade upp på kullen och kom till toppen såg vi inga tecken på vildsvin. Hade det hört oss knastra genom snön? Vi skannade frenetiskt, hoppandes på att få en glimt bland träden, men ingenting, våra chanser hade gått för kvällen och det var redan sent och vi hade fortfarande en körning tillbaka till stugan, så vi gick tillbaka till bilen och åkte hem. Slutligen kom vi i säng vid 02.30 och jag var spänd över vad min sista dag skulle föra med sig.
Dag 4 av jakten i Sverige
Klockan ringde klockan 6.30 på morgonen. Jag var kvickt uppe ur sängen med spänningen inför dagen som låg framför mig, min första drevjakt. Anders, grönsaksodlaren, hade vänligt bjudit in mig redan första dagen, men jag var osäker på om jag skulle kunna delta med tanke på att jag skulle flyga hem samma dag. Jag bestämde mig för att acceptera hans vänliga erbjudande även om det skulle bli knappt att hinna tillbaka till flygplatsen.
Vi packade bilen och var iväg strax efter 7.30 med en 30-minuters bilresa. När vi kom fram hälsades vi välkomna av Anders och bjöds in på kaffe där vi skulle få höra planen för dagen. Jag var nervös och förväntansfull, men samtidigt exalterad. Vi hade fått området där vi skulle stå, Jörgen släppte av Stefan och mig och vi begav oss mot vår plats. Eftersom jag aldrig hade gjort detta tidigare gav Stefan mig säkerhetsinstruktioner om var jag fick och inte fick skjuta. Det dröjde inte länge förrän vi hörde det första skottet på morgonen som ekade genom skogen. Det meddelades via radion att ett rådjur hade skjutits och kort därefter ett till. Vi hörde lite rörelse bakom oss till höger när vi såg en stor sugga komma genom skogen följt av några unga vildsvin, men de var inte skjutbara för oss. Några fler skott hördes under driven, men Jörgen, jag och Stefan lyckades inte skjuta något. Vi hjälpte till att hämta upp djuren, fem rådjur totalt, innan vi bjöds på en underbar lunch lagad av Anders, och vi fick planen för den andra driven, även om denna var liten.
Återigen placerade Jörgen oss på våra platser och en av jaktlagets medlemmar vars gevär jag använde på den andra driven stod med mig och gav mig säkerhetsinstruktioner om var jag fick och inte fick skjuta; den här gången hade jag bara ett smalt skjutfönster. Tio minuter in i driven, medan vi hörde hundarna i fjärran, dök ett ungt rådjur upp ur skogen till vänster om mig. Vi såg båda varandra, men jag stod dödstyst i hopp om att det skulle komma rakt mot mig och in i mitt skottfält. Och visst, det rörde sig mot mig; jag lyfte långsamt geväret från axeln och tryckte av skottet. Med all spänning i kroppen sköt jag över toppen. Men jag gjorde snabb omladdning, siktade tillbaka på rådjuret, och tryckte av och det föll där det stått, mitt första djur på drevjakt, den här resan kunde inte bli bättre.
Av all spänning hade jag glömt bort att jag hade ett flyg att passa. Vid det här laget var det för sent att ta oss tillbaka till vår stuga, packa väskan och åka tillbaka till Stockholm, så jag bokade om flyget till följande dag.
Det var en intressant resa tillbaka till Stockholm med snö som föll hela natten, men hela vägen återupplevde jag minnena från de fyra dagarna. Jag ser fram emot att välkomna killarna till Storbritannien i sommar, i förhoppning om att vi kan återgälda deras vänlighet med förhoppningsvis att få dem på ett muntjakhjort.
Reglerna och lagarna i Sverige är mycket annorlunda jämfört med Storbritannien, eftersom du i Storbritannien kan använda en värmekamera för att upptäcka ett djur, men vildsvin är de enda djuren du får skjuta med nattsikte, rävar kan bara skjutas med hjälp av en lampa monterad på ett hus, en gatlampa eller månljus eller dylikt, och dagsljusoptik. Dovhjort verkar vara som i Storbritannien; en timme före soluppgång och en timme efter solnedgång. Man får heller inte upptäcka djur från en bil, allt måste göras till fots, precis som de inte får skjuta från en bil. Det jag gillar med lagarna i Sverige är att du måste genomgå ett jaktkunskapsprov vilket jag tycker är en fantastisk idé.
Tills nästa gång, lycka till, var säker och skjut rakt.
