Skeetskytten Therese Lundqvists resa fram till OS

Skeetskytten Therese Lundqvist

– Jag är född in i en familj där både mamma och pappa hade varsin skytteklubb. En stor del av mitt liv har därför tillbringats på olika skjutbanor, säger Therese Lundqvist.

Therese har minnen redan från när hon var fem år gammal och började skjuta luftgevär hemma i trädgården. Det stod snabbt klart att hon hade egenskaperna som krävs för att kunna bli riktig bra inom skyttet, men även en lite sämre egenskap skulle visa sig vara viktig på hennes väg in på det vinnande lerduvespåret.

– Jag har alltid haft lite dåligt tålamod och det gjorde att jag så småningom bytte från att skjuta kula till lerduveskytte, säger hon.

Att sikta och vänta in det rätta tillfället var aldrig hennes grej och Therese minns att gubbarna intill ofta hade hälften av skotten kvar att avlossa när hon var klar. I stället tittade hon intresserat bort mot de betydligt mer actionfyllda lerduvebanorna.

– Där small det ordentligt och man såg direkt om det var träff eller bom!

Efter mycket tjat fick snart Therese testa på att skjuta hagel för första gången. Sjuåriga Therese var varken speciellt stor eller stark för sin ålder och därför fick pappa hjälpa till att hålla i bössan, men det började inget vidare. 

– Jag skulle skjuta på en lerduva som vi hade ställt upp i marken. När jag avlossade skottet kände jag en smärta i axeln som inte går att beskriva, säger hon.

Och fortsätter:

– Jag var övertygad om att axeln hade gått ur led och jag svor dyrt och heligt att jag aldrig mer skulle skjuta igen.

(Bild Svenska Skyttesportförbundet)

Debut i blågult

Så småningom kom dock lusten tillbaka och 14 år gammal tog hon upp satsningen med målet att ta sig in i svenska landslaget i skeet. Redan året därefter blev drömmarna verklighet och prisskåpet fylldes snabbt på. 2006 sköt hon sitt första JEM och tre år senare lyckades hon med bedriften att vinna både JEM och JVM. I samband med JVM satte hon även ett nytt världsrekord för damjuniorer med 74 av 75 duvor, ett rekord som då var lika högt som damernas rekord.

– Det var också så att ingen slog det rekordet. Ett par år senare gjordes ett par regeländringar vilket betydde att det blev nya rekord, berättar Therese.

Starten på OS-äventyret

Framgångarna gjorde att hon fick möjlighet att åka ut på exempelvis världscup-tävlingar, något som i sin tur även öppnade upp dörren till OS-upplevelsen. Mer om den kan ni läsa nästa gång!