Norma Diamond Line 6XC 6.8g
Avstånd
Rekyl
Precis som vanligt inför en tävling är förberedelserna i full gång, men visst är det något speciellt den här gången. Nu är det ju inte bara de bästa skyttarna i Sverige, Norden eller Europa som deltar, nu handlar det om skyttar från hela världen. Så hur förbereder man sig inför detta? Jag ska inte ljuga, jag vet inte, utan försöker tänka som inför vilken annan tävling som helst. I den här artikeln tänkte jag försöka ta er med på hur jag resonerar inför VM – och för den delen övergripande inför en tävling.
Först tänkte jag att vi går igenom roten till skyttet, utan tillit till materialet skapar man nämligen snabbt hjärnspöken. Vi rörde vid det i förra artikeln, men långvarig hög precision är inte det lättaste och vi har några viktiga parametrar att tänka på: vindavdrift, precision och konsekvent. Vindavdrift påverkas av fart, men till störst del av BC (Ballistic Coefficient), eller enkelt uttryckt: hur väl en kula flyger igenom luften. Är väderförhållanden ogynnsamma för trace, eller om målens placering i terräng (så att nedslag är svåra att se) kan det finnas fördelar med fart.
Med högre energi kvar vid träffar så blir det tydligare var i plåten man träffar. Dessutom, även om det handlar om små skillnader, så blir det något mer förlåtande i vind. Vid höga laddningar blir pipan dock snabbare varm och vi får mirage (värmeflimmer i kikaren), dessutom blir rekylen värre och spannet på hög precision och jämn fart mindre.
Normalt ökar trycket med högre temperatur – och vips så har vi ett Moment 22. Fart hade kunnat vara till en fördel, men 40 plusgrader är ingen omöjlighet i Frankrike under augusti månad, något som blir svårt att testa fullt ut i Sverige där ju som bekant så varma dagar är lätträknade.
Vi bör ändå tänka på att laddutveckla och testskjuta vår ammunition under de allra varmaste dagarna. Jag tänker satsa på medioker låg fart, runt 850mps. Enligt mig är det en klassisk svensk och lagom nivå, och med mollycoatade kulor förlänger vi spannet.
Jag har hög tilltro till mina vapen. De plockas isär i tid och otid, är alltid bäddade och jag momentdrar alla skruvar, vilket leder till att det normalt aldrig ändrar träffläge eller liknande.
Nästa steg blir såklart det ingen kan köpa sig till: kunskap. Kunskap kommer med erfarenhet och erfarenhet vet vi var den kommer ifrån, nämligen praktiskt utövande. Kunskap kommer när vi repeterar ett moment tills vi kan det.
”Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”, som Stenmark sa.
Så vad är viktigt att träna på? Allt såklart, men främst det man är sämst på. Ingen blir fullskalig av att göra det man är bäst på! Jag brukar försöka sondera mina problem baserat på min senaste prestation. Vad gjorde jag bra och vad gjorde jag mindre bra? Efter vår senaste tävling insåg jag att jag offrar mycket tid på att leta mål, vilket leder till en invärtes stress och tankar om att tiden flyger iväg, tid jag kan lägga på att bli stabilare i position, ta upp rekylen bättre, samt analysera varje skott.
Vissa övningar kräver varken skjutplats eller ammunition. Bestäm mål, hitta på avstånd, målväxla och skruva, lär dig jobba med zoomväxeln snabbt på optiken, ta ut riktmärken och så vidare. Rita upp en målkarta om det krävs och fokusera på att komma ner snabbt bakom kikaren, det är en jättebra torrklicksövning.
På senaste tiden har jag lagt mest fokus på att läsa av plåtens rörelse vid träff. Ofta väljer jag ett större samt ett mindre mål och fokuserar därefter på att korrigera uppfattat träffläge från den stora till den lilla. En kantträff är en miss om målet halveras till nästa skott, något som för få lägger fokus på. Det är lätt att bara gå vidare utan analys när man träffar.
Ett annat sätt att träna vind kan vara att vrida vindratten, kompensera felet och skjuta vidare. Det ger en trygghet att lita på sina wind calls och avfyra utanför målet, då man gärna börjar i kanterna av målet i någon sorts falsk trygghet.
Det kan uppstå någon slags psykisk spärr när man behöver vandra ut från målet. Värt att veta här kan även vara att jag aldrig skruvar för vind, istället håller jag av det i riktmedlet. Anledningen till detta är enkel: det är lätt att glömma att nolla tornen. Vind är aldrig konstant, vilket gör att värdet aldrig är samma ändå. Mitt tips är därför att spara tiden och använda riktmedlet istället.
Jag lägger även mycket vikt på gedigen rekylupptagning, särskilt på det första skottet eftersom det blir facit på estimerad vind. Vi vill jobba med en sighter och inte slösa bort halva stationens skott innan vi hittat vinden.
Allt handlar om hur mycket tid och ekonomi vi kan lägga. Med det som grundmall kan vi planera träningen. Och jag vet att jag repeterar mig nu, men har jag mycket på jobbet eller hemma fokuserar jag enbart på det viktigaste. Har vi problem i vingliga positioner skjuter jag enbart det. Har skyttet känts stabilt, men tiden varit knapp, jobba på farten tills bristningsgränsen uppdagas för slarv. Man kan inte missa fort nog! Träning är såklart väldigt individuellt, men jag brukar förespråka att man jobbar med en uppgift tills man känner sig trygg i det.
Den bästa träningen är match, match, match, detta eftersom en väldigt stor del är psykiskt. Vi blir nervösa, stressade och begår billiga misstag. Vi kanske glömmer fylla magasin med rätt antal, glömmer skruva, skjuter i fel ordning eller på fel mål – eller allt kombinerat!
Skjut minimatcher på klubben, satsa något (i prestige) för att ta fram tävlingskänslan. Har du ingen att tävla emot är ett tips att köra ett gäng burpies innan du skjuter din station. Det ger ungefär samma utslag som nervositet och stress. Andningen blir tyngre och ”nervösskaket” i position infinner sig.
Det sista och viktigaste tipset är: undvik att älta en dålig prestation under match. Ta istället med dig lärdomen, släpp stationen och fokusera på att göra kloka beslut under nästa station. Slösa inte bort energin på förlorade poäng. De går aldrig att återfå, så satsa istället på nya friska träffar.
Jag hoppas att ni som läser detta får med er något i tanken till banorna som kan hjälpa just dig.
Ta hand om varandra och hjälp varandra. Bjud in nya skyttar i värmen och dela med er av erfarenheterna, det är så vi tar oss framåt. Jag önskar er lycka till och hoppas att vi ses på banorna!
Med vänliga hälsningar,
Joakim Stigenberg