Therese Lundqvist om OS-upplevelsen: ”Oslagbart”

Therese Lundqvist om OS-upplevelsen

Skeet är en av tre olympiska lerduveskyttegrenar och går kortfattat ut på att skjuta 25 duvor som är fördelade på åtta stationer som är placerade i en halvmåne. År 2011 begav hon sig till Sydney för att skjuta på samma bana som Pia Hansen sköt hem OS-guldet 2000.

– Pia var för övrigt anledningen till att jag ville satsa, säger hon.
Eftersom det var året innan London-OS fanns det dessutom kvotplatser att tävla om.

– Vid det här laget var det ingen som förväntade sig att jag skulle skjuta hem en kvotplats till Sverige, men jag lyckades med det. Och senare samma år fick jag meddelande om att jag skulle få representera Sverige i OS i London.

Hur skulle du beskriva den upplevelsen?

– Att befinna sig på ett OS är häftigt, och att skjuta på ett är oslagbart, berättar Therese.

Och hon gjorde bra ifrån sig, även på den olympiska scenen.

– Jag var snuddande nära att få skjuta en OS-final, men efter en särskjutning om den sista platsen stod det klart att italienskan Chiara Cainero var något starkare, säger hon och tillägger:
– Jag är dock nöjd med min insats och jag hade extremt kul under den resan, säger Therese vars deltagande slutade med en sjundeplats.

Kvar inom skyttet

För tre år avslutade hon sin egen karriär, men skyttet är fortfarande är stor del av hennes liv. Direkt efter att den aktiva karriären tog slut så har hon nämligen varit ordförande i lerduvesektionen (som är en av fyra sektioner inom Svenska Skyttesportförbundet). Sedan november 2021 är hon dessutom anställd som förbundskapten för det olympiska lerduvelaget, samt sportchef.
– Tidigare i år blev jag även mamma, därför blir det inte så mycket skytte numera. Men jag är som sagt väldigt involverad i sporten ändå.

Vad innebär de nya rollerna?
– Rollerna innebär att jag ska leda och utveckla skyttet och utövarna i Sverige som är på elitnivå. Målet är att utöka vårt deltagande på OS inom samtliga skyttediscipliner. Som förbundskapten kommer jag resa med lerduveskyttarna och som sportchef kommer jag vara stöd för de andra förbundskaptenerna inom gevär och pistol.

Hur går det för våra aktiva?
– Kvalningen till OS har precis startat och Sverige har redan tagit två kvotplatser, så det går bra för de blågula adepterna och jag ser fram emot kommande säsong och fler möjligheter att erövra fler platser.

Hunden fick fart på jaktintresset

Intresset för jakt tog fart på allvar i samband med att hon tog jägarexamen vid 15 års ålder – och har intensifierats ytterligare sedan hon skaffade fyrbent sällskap.
– Tidigare har jag inte haft något jättestort intresse av jakt, men sedan skaffade jag en Welsh Springer Spaniel, som heter Alice, och då ökade även intresset för fågeljakten.

Hon berättar att hon och Alice tidigt var ute på fasanjakt, mest för att se om Alice hade något intresse för fågel – och för att se hur han reagerade i jaktsammanhang. Bössan hade hon dock med sig.
– Jag fick möjlighet att skjuta en fasan som damp ner nästan direkt. Därefter fick Alice kämpa med att lyfta upp fasanen som nästan var lika stor som hon.
Sedan dess har de båda tränat hårt på apportering, något som inte minst kommer väl till pass för Therese som älskar det goda viltköttet.
– Jag tycker det är viktigt med bra kött och viltkött är enligt mig det bästa. Nu när frysen förhoppningsvis kommer blandas ut med lite fågel också så ser jag fram att testa nya recept!

Så lyckas du med hagelskyttet

Innan vi skiljs åt delar Therese med sig av fem tips på hur man utvecklas inom sitt hagelskytte.
1. Träna torranläggningar! Jag vet att det är dötrist, men genom att lyfta bössan fem minuter varje dag då kommer anläggningarna sitt i ryggmärgen för resten av livet. Börja göra korta, långsamma lyft så att kroppen hinner förstår vad den ska göra. Sedan kan man öka utmaningen genom att successivt sänka kolven och lyfta lite snabbare.
2. Hitta balansen i kroppen! Gör det inte svårare än vad det är. Ställ dig rakt upp och ner som om du skulle dricka en kopp kaffe.
3. Börja skjuta på långsamma duvor, gärna inkommande. Kroppen och ögonen måste få tid att förstå vad de ska göra och hur det ska se ut för att det ska bli träff.
4. Skjut olika typer av lerduvor, skeet, trap, sporting, för att förbättra öga-hand-koordinationen.
5. Hitta någon, eller några, som gör det roligare att åka ut på banan. Att stå själv och harva är inte lika roligt.