2007 började resan som idag har målet VM i Colorado, USA, 2024. Pappa Marcus hade då kommit i kontakt Edvin (prickskytt inom försvarsmakten) som introducerade långhållsskytte. Skytte hade legat Marcus varmt om hjärtat sedan militärtjänstgöringen då han först hade kommit i kontakt med försvarets PSG 90. Intresset för olika former av skytteträning och utrustning växte med åren och med hjälp av mentorer kunde han bygga upp sin kunskap kring skytteformen och dess utrustning. Träning och tävling kom att bli givande inslag i livet. Föga anade han då att lilla 2-åriga Ida 14 år senare, ganska plötsligt och oväntat skulle bli hans vapendragare i skyttesporten.
Efter några år av precisionsskytte gjorde karriärbyte och andra förändringar i livet att Marcus under en tid var mindre aktiv i sitt långhållsskytte. Han kom här i kontakt med IPSC som han tränade, tävlade och utbildade sig inom under några år. Intresset för långhållsskyttet fanns hela tiden kvar och återupptogs på allvar igen efter ytterligare några år då träning och tävling tog fart igen.
Ida hade under åren växt upp och satsade hårt och framgångsrikt på simning redan i tidiga år. Simningen tog henne land och rike runt, och det var tävlingarna (läs tävlingsresultaten) som var den motiverande faktorn. Pandemin satte stopp för träningsläger, resor och stora tävlingssammanhang vilket bidrog till att motivationen sakta förtvinade. Ida beslutade till sist att avsluta simningen i början av 2021, vilket efter en tid gjorde tillvaron lite tråkig.
En dag i maj 2021 föreslog pappa att Ida skulle följa med till skjutbanan för att prova skjuta, vilket Ida motvilligt men driven av tristessen till sist gick med på. Det var en ganska omotiverad 15-åring som satte sig i bilen för att följa med pappa och hans kompisar till skjutbanan. Vad skulle en 15-åring få ut av att hänga med massa vapen och gamla gubbar (allt är relativt) på en skjutbana?
Väl framme instruerades Ida i hur hon skulle göra med det alldeles missanpassade geväret gjort för Tengvall senior, 191 cm lång. Ida, vid det här laget 156 cm kavat högstadieelev, tog vapnet och sköt utan vidare ett gäng serier i klass med övriga närvarande till sällskapets förtjusning. Och här började hennes resa. ”- Miljön, sällskapet och adrenalinet efter att jag avfyrat det första skottet överväldigade mig och gjorde att jag bara ville fortsätta – jag ville helt enkelt vara i det här”, säger Ida.
Ida ville omgående se hur en tävling fungerade och följde med till Östhammar Long Range för att titta på. Efter detta var hon fast besluten om att tävla själv.
Våren och sommaren 2021 tränade Ida med pappas vapen i väntan på det första egna geväret, som hon målmedvetet sålde sin moped för att införskaffa. Efter en tid kom hennes första egna efterlängtade gevär i hennes ägo. En ombyggd Tikka T3 i kaliber 223R. Denna underlättade träningen då vapnet var anpassat efter Ida.
Så var det dags för den första egna tävlingen – Västerås Steel Challenge i juli 2021. Ida placerade sig efter dessa knappa 2 månaders träning på en 27e plats av ca 60 tävlande. Att återigen få tävla blev betydelsefullt för Ida, och viljan att bli bättre väcktes. ”- Inte bara själva skyttet är kul, utan sammanhållningen och alla människor som sysslar med sporten gör ju det hela så roligt! Med tiden har också den där känslan av att inget annat existerar när jag skjuter kommit smygande. Det är liksom bara jag, siktet, skottet och målet. Full fokus.”
Ida upplevde omedelbart att hon var en i gänget och på kort tid fick hon nya vänner som längs vägen har hjälpt, stöttat, utbildat och tränat henne i sporten. Vänskapen och teamkänslan som sträcker sig över generationsgränser blev viktig. Träning och tävling intensifierades och tack vare vänner i skyttevärlden som tyckte det var roligt och givande med en junior, som dessutom var tjej, kunde Ida inför säsongen 2022 träna och tävla med sitt eget custombyggda specialvapen för PRS –byggd på en Impact Precision i kaliber 6 mm Norma BR. ”- Jag är särskilt tacksam över att våra nära vänner, som är riktiga toppskyttar, har stöttat och hjälpt mig så otroligt mycket både med sin närvaro, alla tips men också allt i utrustningsväg. Om de inte hade trott på mig så tror jag att resan hit hade varit betydligt svårare. Jag hoppas att fler juniorer och fler tjejer vågar prova sporten, de kommer inte att bli besvikna!”
Idag är siktet inställt på att far och dotter ska kvalificera sig till VM i Colorado 2024. Visserligen kvalificerade sig Ida redan till VM i Frankrike 2022. En tävling som hon efter moget övervägande valde att avstå från med tanke på den begränsade erfarenhet hon vid det laget hade hunnit bygga på sig.
”-Ska jag tävla i ett så stort sammanhang som världsmästerskap, så vill jag känna mig väl förberedd, trygg med min utrustning och väl förtrogen med sammanhanget vilket jag inte var 2022. Nu hoppas jag att tävlingarna under 2023 ska ge mig mer erfarenhet och göra mig till en bättre skytt så att jag kvalificerar mig och känner att jag kan vara konkurrenskraftig i VM.”