Guide för ammunitionsval för vitsvanshjort

Hur man väljer ammunition för jakt på vitsvanshjort

Vitsvanshjort är en intressant typ av vilt att välja rätt ammunition för. Eftersom de är medelstora och växtätare är de inte särskilt robusta viltdjur som kräver särskild ammunition. Å andra sidan är vitsvansar kända för att röra sig en bit bort även efter att ha träffats av rätt projektil och vid skottplacering med hög hastighet och energi. En annan sak att tänka på är syftet med jakten, eftersom vitsvansar är mycket vanliga i vissa områden, vilket leder till skador på omgivningen och risk för sjukdomsutbrott. Om jägaren är ute efter en trofé, kött eller om hen vill bedriva viltförvaltning med riktad gallring av svaga eller gamla hjortar, påverkar det också valet av ammunition. Det kan också finnas juridiska aspekter som blyförbud och andra krav som måste uppfyllas för att man ska få fälla en vitsvans. Slutligen bör man också ta hänsyn till personliga preferenser, prestanda och utrustning, eftersom det inte är någon idé att använda ammunition som inte fungerar bra med en viss pipa eller ljuddämpare.

Kaliberval för vitsvanshjort

Det första man bör tänka på för att välja rätt ammunition för vitsvanshjort är vilken kaliber man ska skjuta med. Beroende på budgeten kanske en jägare inte har ett särskilt gevär för vitsvanshjort. Om man utgår från att det inte finns några sådana begränsningar tenderar kalibervalet att hamna på den mindre sidan, eftersom ett gevär som är avsett att hantera flera olika typer av vilt vanligtvis också måste ha utrymme för att på ett etiskt sätt kunna fälla större vilt.

Effektivt kaliberintervall för vitsvanshjort

När det gäller ett specialiserat gevär som är avsett för en viss viltart, som t.ex. vitsvans, måste kalibern vara tillräckligt kraftfull för att på ett etiskt och effektivt sätt kunna döda de olika vitsvansindivider som man kan stöta på, men den får inte överskrida den kraftnivån för att inte orsaka för stora skador. Eftersom vitsvansar är medelstort vilt är det oftast bara tillåtet att använda kalibrar av klass 1-typ, d.v.s. kalibrar på 6,5 mm och grövre. I vissa rättsområden kan det vara lagligt med ett klass 2-vapen, t.ex. 5,56 mm, men det är inte alla jägare som rapporterar att de har framgång med det och det är ofta inte lagligt att jaga med det på vissa ställen. 243 Winchester, som är en 24-kaliber eller 6 mm-kula, är en klass 2-kaliber som är världsberömd för att ha fällt många stora vitsvansar. 6,5 mm-kalibrar är därför ett bra utgångsläge för kalibrar som lämpar sig för jakt på vitsvanshjortar. Om vi tittar på de övre gränserna för vad den maximala kaliberstorleken för vitvilt skulle kunna vara, skulle förmodligen 8 mm-kalibrar som den populära 8x57 kunna vara en bra maximal kaliberstorlek. En 7 mm-kaliber som den pålitliga 7 mm Remington Magnum är en perfekt mellankaliber som ger dig kraft, räckvidd och mångsidighet för alla typer av vitsvansar. När det gäller 30-kaliber eller 7,62 mm är det 308 Winchester som är bäst, eftersom den inte är lika kraftfull som 30-06 Springfield eller 300 Winchester Magnum, men driver ändå 7,62 mm-kulan långt och snabbt.

Rekyl och tillgång till ammunition

En fördel med 6,5 mm-kalibrar och varför de tenderar att vara ett så populärt val av viltgevär är rekylen. En 6,5 x 55 Swedish Mauser kommer inte att sparka märkbart och detta kommer att resultera i högre precision vid jakt. I stället för att fokusera på ett perfekt skott bör hjortjägaren försöka få in två bra skott om det behövs, inte bara när hen jagar vitsvanshjort. Moderna patroner som 6,5 Creedmoor i kombination med framstegen när det gäller kulor och krut gör det också möjligt att använda hjortskyttegeväret på stora avstånd. En annan sak att tänka på är vilka kulor som finns tillgängliga i den kaliber du väljer för vitsvansar. En 6,5 Carcano kommer att göra ett bra jobb, men den senaste och bästa fabriksladdade ammunitionen kanske inte är så lättillgänglig för dig. Omladdaren behöver inte oroa sig för den här typen av frågor.

På bilden: I en jaktsituation på nära håll och i en pressad situation med svåra skott är mindre ibland mer, eftersom mindre rekyl innebär ett snabbare andra skott för maximal säkerhet.

Sammanfattning av kaliberval för vitsvanshjort

Det är dags att sammanfatta vad vi har lärt oss om kalibrar för jakt på vitsvanshjort:

• Beroende på rättsområde och världsdel kan det hända att du bara får jaga med en viss minimikaliber.
• 6,5 mm till 8 mm är troligen det mest lämpliga kaliberintervallet för en vitsvanshjortspatron.
• Det ovannämnda intervallet omfattar lämpliga kandidater som 6,5 Creedmoor, 7 mm Remington Magnum, 308 Winchester eller 8x67 JS.
• Tänk på ammunitionstillgängligheten när du avgör vilken kaliber du ska välja för vitsvansjakt.
• Rekylen kan vara värd att överväga som en faktor.

Kulval för vitsvanshjort

Vitsvanshjortar skiljer sig inte nämnvärt från sina syskon i hjortfamiljen när det gäller vilken typ av kula som fungerar bäst. De två huvudsakliga grupperna av projektiler som ger bäst resultat är expanderande kulor och i mindre utsträckning fragmenterande kulor. Fragmenterande kulor är mer av ett nischval i detta avseende för dem som verkligen vill maximera den hydrostatiska chocken, medan expanderande kulor i olika utföranden ger de mest tillförlitliga och upprepningsbara resultaten. Som vi diskuterade i avsnittet om kalibrar är det mest troligt att vi siktar in oss på 6,5-8 mm-kulor, vilket innebär att den lämpliga kulvikten för en blykula kommer att ligga mellan ungefär 140 grains och 190 grains. För kopparkulor ligger samma kaliberintervall ungefär mellan 90 grains och 160 grains.

Expanderade kulor för vitsvanshjort

Som vi talade om i den allmänna artikeln om expanderande kulor finns det inte bara en typ av expanderande kula och därför är flera typer av kulkonstruktioner relevanta för vitsvanshjortar. Så när man väljer en vitsvanskula finns det ett antal faktorer att ta hänsyn till:

• Kulans ballistiska koefficient (BC-värde)
• Spetsens konstruktion
• Penetrationsförmåga
• Hydrostatisk chockeffekt
• Restvikt
• Kulans material

I diagrammet nedan har vi listat några olika konstruktioner för expanderande kulor som vi erbjuder här på Norma. Kan du identifiera alla? Kan du avgöra vilka av dem som är olämpliga val?

I urvalet ovan är .358 det olämpliga alternativet, eftersom det är en helmantel (full metal jacket, FMJ) och inte en expanderande kula.

Ballistiska koefficienter för vitsvanshjortammunition

Först och främst är den ballistiska koefficienten (BC) ett värde som representerar en kulas förmåga att bibehålla sin hastighet och fortsätta sin rörelse genom rummet. Vid långdistansjakt på vitsvans är det viktigt att välja en kula som har ett högt BC-värde, eftersom kulan måste bibehålla så mycket energi och hastighet som möjligt för att vara effektiv när den väl har nått sitt mål. Saken är den att vitsvanshjortar inte jagas på långdistans överallt i världen. Beroende på dina jaktmarker kan det vara ganska irrelevant eftersom du måste manövrera genom tät terräng och sluttande kullar där skottet inte kan skjutas på de vanliga 0-180 meter som de flesta jägare är vana vid. Vid detta skjutavstånd är BC-värdet av mindre betydelse än många andra faktorer. Om dina jaktmarker exempelvis ligger på de platta och öppna områdena i Mellanvästern är utmaningarna annorlunda. Jägare som inte har något skydd för att smyga sig på vitsvansarna har ofta inget annat val än att skjuta på långa avstånd. Typiska kännetecken för kulor med hög BC är en markerad spetsform, båtsvans och antingen en ihålig spets eller en polymerspets.

Spetskonstruktion för vitsvanshjortammunition

Det är en bra övergång till vilken spetskonstruktion man ska välja för vitsvansammunition. Den enkla sanningen är att alla konstruktioner som garanterar en kontrollerad expansion kommer att fungera. Detta gäller även äldre konstruktioner, t.ex. runda soft-nose-kulor där kärnan i kulan helt enkelt blöder ut på framsidan av kulan. Nackdelen med dessa typer av kulor är att de mer moderna formerna och andra detaljer i kulkonstruktionen vanligtvis inte förekommer i en soft-nose-kula. Ett annat lämpligt alternativ är en viktad spets som ger dig en utmärkt penetration innan den expanderar. Polymerspetsar finns i olika komplexitetsnivåer, där de äldre spetsade kulorna tenderar att vara mer våldsamma eftersom de inte är lika noggrant utformade vad gäller de spår som spetsen är monterad i på kulans nos.

Ljuddämpare och förkortade pipor för vitsvanshjortar

Användningen av ljuddämpare och ljuddämpade vapensystem har blivit allt populärare på sistone. Beroende på din utrustning kan de erbjuda både ljuddämpning och en lättare rekyl. När du förkortar pipan för att anpassa ljuddämparen till pipan förändras ammunitionens prestanda. Samma kula laddad på samma sätt i en viss patron förlorar fart och energi när du förkortar pipan, vilket påverkar både den yttre och den slutgiltiga ballistiken. Även om det tekniskt sett inte handlar om en kula utan om en patron, bör du om du använder ett ljuddämpat vapensystem överväga ammunition som är konstruerad för att fungera optimalt i en sådan konfiguration. Nedan presenterar vi några lämpliga val för de jägare som använder en ljuddämpare.

Penetrationsförmåga för vitsvanshjortammunition

När vi talar om penetrationsegenskaperna hos vitsvansammunition handlar om konstruktionen av både spetsen och kulans främre mantel. En tjockare mantel innebär att kulan färdas längre genom vitsvansen innan den expanderar, vilket innebär att energitillförseln kommer senare och att projektilen har större sannolikhet att hålla ihop. En tunnare mantel främjar en snabbare och våldsammare expansion i hjorten, vilket innebär att mer energi levereras i ett tidigare skede, men det är också mer sannolikt att du hittar en fragmenterad projektil. En bra kula kommer att ha en optimerad penetrationsförmåga med avseende på energitillförsel och projektilintegritet. Vitsvanshjortar, liksom de flesta hjortarter, har en ganska mjuk bredsida med undantag för axelns skelettstruktur. Om du placerar dina skott något bakom det främre benet och axelstrukturen, där du kan träffa både lungorna och hjärtat samtidigt, kommer kulan lätt att tränga igenom det tunna skinnet, de svagare benen i bröstkorgen och vitsvansens köttiga strukturer. Penetration är främst en egenskap som man eftersöker om skottplaceringen är något suboptimal, mot det benigare och tätare området runt axeln.

Hydrostatisk chock och restvikt för vitsvanshjortammunition

Dessa två faktorer är naturligtvis i viss mån personliga preferenser. Hydrostatisk chock är den effekt som uppstår i vätskor när de påverkas av en stöt, ett fenomen som också uppstår i djurkroppar eftersom alla levande varelser består av en stor mängd vätska. När kulan träffar kroppen uppstår en chockvåg som, om den är tillräckligt våldsam, slår ut djuret. Det råder viss osäkerhet kring detta ämne och för en närmare granskning kan du läsa denna artikel om terminalballistik av Nathan Foster. När det gäller vitsvansar ger alla välgjorda expanderande kulor en tillräcklig hydrostatisk chock för att på ett etiskt sätt kunna döda denna hjortart. För att maximera den hydrostatiska chocken använder vissa hjortjägare fragmenterande kulor som diskuteras längre fram i denna artikel.

Restvikt är den kvarvarande massan av kulan efter att den har gjort sitt jobb på viltet. Många jägare föredrar att restvikterna är höga för att kunna ta till vara på viltköttet. Den fungerar också som en ytterligare mekanism för att förhindra att kulan smulas sönder om stöten är mycket våldsam, t.ex. vid träffar i ben.

På bilden: Ballistisk gel som simulerar vilt som träffas av en kula. Vitsvanshjortar är medelstora hjortar med tunn hud som inte är särskilt svår att penetrera, så en kontrollerad expansion fungerar bra.

Kulmaterial för vitsvanshjortammunition

Det vanligaste kulmaterialet i hjortdjursammunition är bly, med en kulmantel av förgyllningsmetall. I takt med att oron för miljön har ökat på senare tid och fler människor har återupptäckt jakten som en källa till högkvalitativ mat, övergår allt fler jägare till kopparkulor, eller kopparkulor som innehåller zink. Designen av blyfria kulor har blivit mer avancerad under de senaste åren för att tillgodose efterfrågan och motsvara de nya förbuden mot blyammunition. Kopparkulor är lättare än blykulor och de metallurgiska egenskaperna är annorlunda. Vikten påverkar projektilens sektionsdensitet och ballistiska koefficient, så därför är de flesta kopparkulor mycket noggrant utformade med avseende på formfaktorn för att bibehålla prestandan jämfört med en blykula. En modern kopparkula fungerar utmärkt på en vitsvanshjort.

Fragmenterande kulor för jakt på vitsvanshjort

Fragmenterande kulor är ett mer nischat val än expanderande kulor. Dessa kulor är förskurna vid spetsen för att inte bara främja expansionen utan också få delar av spetsen att splittras av och bort från kulans kärna. Detta skapar en extremt våldsam träff och en första effekt på bytet. Eftersom delar av kulan nu är separerade från varandra är den kvarvarande kärnan något mindre, och därför är penetrationen inte lika bra som med en traditionell expanderande kula, så det är en ganska enkel kompromiss. Den här typen av ammunition är populär för medelstort vilt och särskilt vid drevjakt. Denna typ av ammunition är lämplig för vitsvansar, särskilt för jägare som föredrar nackskott, eftersom fragmenteringseffekten ger din kula ett större effektområde på ett relativt litet mål som nackkotorna. Hos Norma erbjuder vi EVOSTRIKE som ett blyfritt fragmenterande kulalternativ som du kan se nedan.

Sammanfattning av kulval för jakt på vitsvans

Det är dags att sammanfatta vad vi har diskuterat hittills om hur man väljer en lämplig kula för jakt på vitsvanshjortar. 

• Expanderande kulor fungerar bäst överallt och för specialiserade jägare är en fragmenterande kula ett alternativ.
• Det finns många typer av expanderande kulor, så fastställ dina jaktbehov och personliga preferenser innan du väljer en vitsvanskula.
• En viss kula kanske inte skjuter bra ur en viss pipa och gevärskonfiguration, så välj en kula som du kan skjuta bra med.
• Vitsvansar är inget tjockhudat vilt och erbjuder ett hyggligt stort mål, så många val av kulor fungerar, det svåra är att förfölja hjorten!

/Robert Goldberg,