.308 Norma Magnum Laddutveckling

.308 Norma Magnum Laddutveckling

Denna laddutveckling startades med Norma Bondstrike 180 grain i .30-kaliber. Bondstrike är en imponerande kula för storvilt med genomtänkt design inifrån och ut. Den har en slitstark mantel i kopparlegering, bondad till en blykärna och toppad med en polymerspets. Den har lång boattail och smal spetsform. Denna kula är byggd och utformad för att fälla vilt knall och fall på alla avstånd – från kort till långt. Bondstrike är en premiumprodukt från Norma.

Innan jag började ladda eller testa ville jag få en uppfattning om hur jämna och välgjorda Bondstrike-kulorna var. För att göra detta bestämde jag mig för att slumpvis välja ut tio kulor från min låda, väga dem och mäta dem från bas till spets (BTO, base to ogive). En jämn vikt och jämn BTO är en bra indikation på hur vältillverkade kulorna är och hur effektiv kvalitetskontrollen är. Vissa kulor kan fortfarande fungera bra på kortare avstånd även om de inte är jämna men för ett effektivt resultat på långt avstånd krävs hög jämnhet. Jag jämförde mina tio Norma Bondstrikes med tio slumpmässigt utvalda kulor från två andra kultillverkare. De två andra kultyperna marknadsförs för prickskytte medan Norma Bondstrike bara marknadsförs som en jaktkula. Med det sagt var Bondstrike faktiskt totalt sett lika jämn, eller till och med jämnare, jämfört med de två alternativen för prickskytte som jag hade hemma. Det imponerade stort på mig och nedan finns ett diagram som visar resultatet av Bondstrikes vikt och BTO.

Jag testade Bondstrike i mitt egentillverkade gevär .308 Norma Magnum. Som jag har nämnt i en tidigare artikel, ”Den förträffliga .308 Norma Magnum”, är geväret byggt på en Remington 700-mekanism och har en Bartlein 5R-pipa med 1-9 twist, egentillverkad mynningsbroms, Bell and Carlson M40-kolv, TriggerTech Primary och Sightron STAC 4-20x50-kikarsikte med DNZ-montering. Geväret har visat sig skjuta flera olika laddningar och kulor på ett bra sätt och de bästa grupperna ligger inom 0,200 tum! Det var med andra ord det perfekta geväret att testa Norma Bondstrike-kulorna i.

Jag började laddutvecklingen med nya Norma-hylsor. Hylsan expanderades med dorn för 0,0025 halsspänning, hylshalsen rengjordes invändigt med nylonborste, utsidan av hylsmynningen slipades och insidan av halsmynningen fasades med ett VLD-verktyg från Lyman. Jag rekommenderar att starta en seriös laddutveckling med hylsor som skjutits i ditt gevär, men jag hade många nya hylsor som behövde formskjutas i mitt gevär. Helt formskjutna hylsor ger ofta jämnare resultat och får större hylsvolym jämfört med nya hylsor. Men det går att uppnå fantastiska resultat även med nya hylsor. Det ska du snart få se!

Sedan tog jag isär slutstycket, plockade ut tändstiftet och avlägsnade slagstiftet och fjädern. På så sätt kan slutstycket enkelt och smidigt öppnas och slutas runt en tom kammare utan fjädermotstånd. Jag tog sedan en dummypatron i lagom storlek för att låta 0,002 shoulder bump och en Bondstrike avsiktligt sitta i väldigt länge. Jag förde in patronen i kammaren och försökte stänga slutstycket men kulan satt fast för djupt in i stötbotten för att slutstycket skulle kunna stängas. Härifrån började jag gradvis sätta projektilen djupare och djupare tills jag kunde stänga slutstycket med viss ansträngning och med ett litet ”klick” när jag öppnade slutstycket. Jag antecknade längden från hylsans bas till spets (CBTO, cartridge base to ogive) med hjälp av en uppsättning digitala passare och Hornady CBTO kulinförselsats. Jag började justera djupet i steg om 0,001. Jag arbetade bakåt tills slutstycket fritt kunde stängas på dummypatronen utan problem och det inte längre hördes något ”klick” när slutstycket öppnades. Detta avgjorde läget där kulan var precis i början av stötbotten och jag antecknade detta mått som min längd till stötbotten.

Bild 1: Visar hur man mäter hylsans bas till spets (CBTO, cartridge base to ogive).

Efter att ha hittat min maximala CBTO backade jag 0,020 tum och bestämde mig för att börja där för sättdjup. Jag har nått stor framgång med kulor som fungerat med några hopp fram till räfflingen. Jag kände därför att detta var ett säkert ställe att börja från. Jag lämnade detta sättdjup som det var och ändrade det inte förrän jag fortsatte med att göra ett sättdjupstest.

Efter att jag förberett min hylsa och fastställt längden på hylsans bas till spets var det dags att preparera hylsorna. Jag använde ett manuellt priming-verktyg från Lee, men vilket priming-verktyg som helst fungerar. Jag föredrar ett manuellt priming-verktyg eftersom det ger utmärkt känsla och kontroll när man lägger på primer. Jag vill kunna känna efter om primer-fickorna i hylsan har lossnat efter att den avlossats. Jag använde magnumprimers från Federal 215 för stora gevär för denna laddning. Magnumprimers från Federal 215 är de jag föredrar. Med dem kan jag uppnå en hög grad av precision och jämnhet.

Bild 2: .308 Norma Magnum-hylsa som just belagts med primer.

Nästa steg är ett av de mest kritiska, och det är extremt viktigt att vara uppmärksam och dubbelkolla sig själv när det är dags för krutet. Kopiera inte mina laddningar utan att först ha kontrollerat publicerad data. Det är oerhört viktigt att alltid börja med en låg laddning och öka på. Kopiera aldrig en laddning från någon annan eller använd en laddning från ett tidigare gevär. Var alltid försiktig och slarva aldrig när det gäller krut. Jag tar inget ansvar för felaktig hantering eller situationer som uppstår till följd av att publicerad information inte har efterföljts. Det är avgörande att ta ordentliga och exakta anteckningar under hela laddningsprocessen och endast ändra en variabel i taget.

Jag bestämde mig för att testa Alliant Reloder 26 (RL26) med dessa 180 grain Bondstrikes. Krutet har presterat fantastiskt i detta gevär med tyngre kulvikter och jag visste att jag skulle ha tillräcklig hylskapacitet för att utnyttja det med dessa projektiler. Det finns inte mycket publicerat för RL26 i .308 Norma Magnum, men jag har mycket data från tidigare tester. Mina tidigare resultat visade att 71,8 grains RL26 var max. i mitt gevär med 215 grains Berger Hybrids i nya Norma-mässingshylsor.

Min erfarenhet är att om en kula är 10 grains tyngre så behövs cirka 1,0 grain mindre krut för att uppnå en säker maxladdning. Om kulan är 10 grains lättare så behövs 1,0 grain mer krut för att nå max. Detta är inte vetenskapligt bevisat och det finns undantag. Det är dock en tumregel för att avgöra vad en säker startladdning bör vara. Min 215 grains Berger-laddning med RL26 maxade på 71,8 grains krut. 180 grains Bondstrike är 35 grains lättare. Innan jag ens hade testat några laddningar antog jag alltså att 75,5 grains skulle vara maxladdningen. Jag vill självklart inte börja på max så jag började testa vid 71,0 grains. Denna krutladdning är säker med kulor på 215 grains. Den är alltså även säker för den betydligt lättare Norma-kulan på 180 grains.

När jag hade valt en startladdning laddade jag tio omgångar med ständigt ökande laddningsvikter. Jag började på 71,0 grains och ökade med 0,5 grains per omgång tills jag nådde 75,5 grains. Det fanns två tankar med detta upplägg. Det främsta målet var att leta efter tecken på tryck och ta reda på var maxladdningen ligger för denna kombination av komponenter. Det andra målet var att hitta den optimala punkten i krutladdningarna. Det gör man genom att skjuta alla patroner med samma målpunkt på 100 yards där målet är att skjuta flera skott i rad som träffar nära varandra och bildar en grupp. Det ger en ungefärlig uppfattning om var den optimala laddningsvikten ligger för denna laddning. Detta upplägg för laddningsprocessen är ingenting nytt, det har använts och visat sig vara effektivt för många skickliga proffsskyttar och omladdare. Det skiljer sig från mitt tidigare upplägg för laddningsprocessen. Du kommer dock att se i mina resultat att det är en väldigt noggrann och effektiv metod som fungerar perfekt.

Bild 3: Min egentillverkade .308 Norma Magnum på skjutbanan under testningen.

Nedan ser du måltavlan som jag sköt mot med tio skott i skjutladdningstestet. Den röda triangeln på måltavlan visar en grupp som bildats av laddningsvikter från 71,5 till 73,0 grains. Detta visar att en krutvariation på 1,5 grains bildade en grupp på fyra skott som mätte 0,6 MOA. Det är precis de resultat man vill ha i denna typ av test. Härifrån valde jag 72,5 grains som mitt på noden och här laddade jag för det sättdjupstest som följde.

Bild 4: Målet från det första testet med tio patroner med gruppen som bildades utifrån 71,5 till 73,0 grains.

När jag hade hittat den ungefärliga krutladdningsnoden från mitt tidigare test valde jag mellanladdningsvikten på 72,5 grains och gjorde ett sättdjupstest. Sättdjupet är avgörande för noggrannheten. Mina tester har i vissa fall visat att så lite som 0,005 tum förändring i sättdjupet räcker för att göra grupper i dubbla storleken eller halvera dem. Jag gillar att göra ett ungefärligt sättdjupstest först innan jag går vidare till något annat. Jag startade dessa kulor vid 0,020 tum från räfflingen och arbetade tillbaka till 0,060 tum i steg om 0,005 tum. Jag laddade tre patroner på varje sättdjup och använde samma laddning på 72,5 grains i allihop.

Bild 5: Resultat från sättdjupstest.

Målet ovan visar resultaten från mitt sättdjupstest med 180 grains Bondstrikes. Jag testade också tre patroner över min MagnetoSpeed-kronograf för att få en uppfattning om min hastighet. Dessa tre skott gav ett genomsnitt på 3 090 FPS. Jag slutade testa vid 0,055 tum utanför eftersom grupperna verkligen började öppna sig vid 0,050 tum och 0,055 tum utanför stötbotten. Detta test visade att 0,025 tum till 0,035 tum gav de minsta grupperna, men 0,025 tum och 0,030 tum hade väldigt liknande anslagspunkter så jag visste att någonstans där inne skulle sättdjupsnoden finnas.

När jag väl hade en ungefärlig uppfattning om var mina noder för sättdjup och laddningsvikt var gick jag vidare till att slutföra laddningen. Mitt nästa test finjusterade den optimala laddningsvikten (OCW) genom att testa laddningsvikter i steg om 0,2 grains från 71,8 grains till 72,8 grains. Denna spridning på ett grain täckte mitten av min ungefärliga krutladdningsnod som jag hittade tidigare och gav de resultat jag sökte. Jag laddade tre patroner vid varje laddningsvikt och placerade alla kulor 0,025 tum utanför räfflingen. Sedan sköt jag tre skottgrupper med varje laddning för att rita upp deras anslagspunkter och testa för precision. Nedan visas mina resultat.

Bild 6: Resultat från krutladdningstest.

Resultaten visade att 72,2 grains och 72,4 grains gav de minsta grupperna och de hade mycket liknande anslagspunkter. Laddningen på 72,4 grains visade en mycket bättre triangelformad grupp – och det är ett gott tecken. Laddningen på 72,4 grains hamnade strax under ½ tum i längd och det var den typen av prestanda jag sökte.

Mitt sista test var att ta laddningen på 72,4 grains som uppvisat en hög grad av precision från mina tidigare resultat och finjustera sättdjupet. Jag gjorde detta för att pressa ut all potential när det gäller precision från dessa Norma Bondstrikes och verkligen visa vad de är kapabla till. Jag laddade tre patroner vardera på 0,022 tum, 0,025 tum och 0,028 tum utanför stötbotten för att testa för grupper. Nedan visas resultaten från det testet. Detta test uppvisade acceptabel precision för jakt vid både 0,022 tum och 0,025 tum utanför stötbotten men 0,028 tum utanför laddningen uppvisade den bästa precisionen. Gruppen uppmättes till 0,370 MOA med 0,028 tum utanför laddningen och jag blev imponerad av denna precisionsnivå från en bondad jaktkula.

Bild 7: Resultat efter finjusterat sättdjup.

Mitt övergripande intryck av Norma 180 grains Bondstrike är att det är en extremt väldesignad jaktkula som ger utmärkt precision. Jag skulle känna mig trygg med att jaga med dessa jaktkulor, lita på att de träffar där jag siktar och gör sitt jobb. Jag planerar att använda dem för jakt i framtiden och testa dem från längre avstånd när jag har tillgång till ett större område.

Det finns många alternativ när det gäller kulor på marknaden idag men jag tycker att dessa Bondstrikes från Norma sticker ut från mängden. Alltifrån deras dimensionella jämnhet som överensstämmer med prickskytte till deras kraftiga konstruktion och deras förmåga att skjuta under 0,5 MOA-grupper – dessa kulor är helt enkelt fantastiska. Jag kommer definitivt att ladda dem i mitt gevär när det blir dags att ge sig ut att jaga!

Bild 8: Tre .308 Norma Magnum-hylsor laddade med 180 grain Bondstrike.

Text:Jerry B. Bauduin

JB Precision @ Instagram