Fjällripjakt – Jakten som allt började med
Fjällripjakt - Jakten som allt började med
För mig började mitt intresse för jakt med min pappa. Jag måste ha varit runt 5 år gammal. Jag minns när han kom hem från jakten och hade med sig de vackra fjällriporna. Jag var inte så gammal då, och jag minns att jag trodde att alla fjällriporna saknade sina huvuden eftersom jag inte kunde hitta dem. Jag frågade pappa varför huvudena var borta, och min pappa skrattade bara för huvudet var under vingen. Det var en tradition som min pappa och andra jägare hade, när de satte fågeln i nätet vek de huvudet under fågelns vinge. Det var på något sätt ett sätt att visa fågeln respekt och även för att förhindra att fågeln blev smutsig av blod.
Min pappa var snäll och lät mig följa med på alla faser av jakten. Från själva jakten till att förbereda fågeln för middagen och självklart hur man tar hand om vapnet.
I Norge har vi fjällripa och dalripa. De som jagar med stående fågelhund jagar normalt efter dalripa och de som jagar utan hund jagar normalt fjällripa.
Jag var 7 år gammal första gången jag följde med pappa på fjällripjakt. Jag fick inte bära mitt eget gevär då, men det var okej för mig eftersom det var mer än tillräckligt spännande att bara titta på. Vi hade fantastiskt väder, och vi hittade många fjällripor. Pappa jagade med hagelgevär, och han lyckades skjuta några fjällripor, men jag minns också att han missade ganska många. Från den dagen var jag besatt. Varje helg tjatade jag om att vi skulle jaga fjällripa, och vi hade några fantastiska jakter i hembergen. Till slut var jag tillräckligt gammal för att jaga själv, och det var det enda som fanns i mitt huvud. Fjällripjakt nästan varje helg.
Jag började jaga fjällripa med hagelgevär hela säsongen, men efter några år bytte jag till att använda bössa när fjällripan började bli vit. Detta inträffar runt den 1 oktober och fåglarna kan bli mycket skygga under den perioden. Du kan ofta uppleva att fåglarna är vita innan snön kommer. De är då lätta att hitta, men det är nästan omöjligt att komma inom tillräckligt bra räckhåll för att skjuta hagel. Jag älskar att jaga fjällripa med bössa eftersom du har rätt vapen varje gång du går ut och jagar. När jag jagade med hagelgevär kunde det vara dagar då fjällripan var vänlig och lät dig komma inom räckhåll för att använda hagelgevär, och andra dagar när fåglarna flög när de såg dig 200 meter bort. De dagarna önskade du att du hade ett gevär. Men när du går med bössa är du redo för både snälla och skygga fåglar.
Det jag verkligen gillar med att jaga fjällripa med bössa är att du inte behöver vara redo hela tiden som när du jagar med hagelgevär. Det handlar om att använda dina kikare och inte gå så snabbt att du missar ett ställe. Du vill upptäcka fågeln innan den är för nära och du skrämmer den.
Området där fjällripan håller till är ovanför trädgränsen, och det är där du måste söka efter den. Där jag växte upp var det huvudsakliga området där fågeln fanns runt 700-800 meter över havsytan. Det är också något som jag verkligen uppskattar med den typen av jakt. Du går i alpin terräng och får fantastiska vyer. Det är som att gå på toppen av världen.
För att hitta fjällripan måste du gå på små höjder i terrängen och spana mycket! När du äntligen hittar en fågel, försök att komma i position för skottet under den. Fågeln känner att den har mer kontroll om du är lägre i terrängen än fågeln.
När jag försöker komma i position för skottet går jag ofta inte rakt mot fågeln utan med en vinkel så det verkar som om jag ska passera den. Det fungerar ofta, fågeln tror att jag inte har sett den än och väljer att stanna och lita på sin kamouflage. När jag är inom skotträckvidd mellan 50-80 meter lägger jag mig ner och använder inte mycket tid innan jag skjuter. Ju längre tid jag spenderar liggande, desto nervösare blir fågeln. Ett dåligt tecken är när fjällripan sträcker ut sin hals, då tar det inte lång tid innan fågeln flyger. Så, så fort du är inom räckhåll, lägg dig ner och använd inte lång tid innan du skjuter.
Hittills är min favoritkaliber 17.HMR, men jag har använt 22 LR, 22. Hornet och 6.5x55. Det är lätt att tro att du spränger den lilla fågeln med 6.5x55, men med rätt kula som Norma FMJ, Norma Diamond Line eller Norma Golden Target, gör den bara en liten öppning i fågeln.
För optik har jag använt 3-9x40 och det fungerar bra, men det är alltid trevligt med lite mer zoom eftersom det är ett litet mål. Det viktigaste för mig är att kikarsiktets kors är tunt.
För att lyckas i den här jakten handlar det om att gå. Ju mer du går och spanar, desto mer lär du dig och så småningom kommer du att lyckas, precis som i alla andra jakter.
/NORMA Ambassadör, Simon Åsheim, Norge