NORMA-ambassadör 2022: Louis-Philippe Rembry om Precision Rifle-VM i Frankrike - resan, upplevelserna och erfarenheterna

För nästan exakt ett år sedan fick jag ett samtal om att jag kvalificerat mig att representera Sverige på Världsmästerskapet i Frankrike 2022. Jag tävlar i klassen MIL/LEO som är för militärer och poliser. Samtalet blev en början på min hittills mest seriösa tävlingssatsning någonsin, jag beställde ett custom gevär, anmälde mig till i stort sett alla tävlingar som fanns i Sverige och lördagar blev allmänt känt som en dag som spenderades på den lokala skjutbanan.

Tiden gick snabbt, oerhört snabbt. Strax innan sommaren hade jag hunnit ställa upp på nästan alla tävlingar som fanns och att vara borta åtta helger på raken kändes av. Samtidigt var jag och familjen inställda på detta och den tid det skulle ta och vi visste att erfarenheten man får av att åka på matcher inte går att simulera fram på sin lokala skjutbana.

Innan VM lovade jag mig själv att vara ute i god tid med att göra all ammunition, verifiera, packa och förbereda mig vilket jag också lyckades med för en gångs skull. En vecka innan vi skulle åka var allt klart och jag kunde fokusera på att förbereda mig mentalt för att tävla.

Vägen till vinsten

Dagen kom till slut och tillsammans med min vän Marcus Olsson började jag resan ner mot VM. För enkelhetens skull bilade vi ner till Frankrike och landade in i den franska byn Bitche på fredagen. Temperaturen låg på 36 grader, det var påtagligt för oss nordbor. På lördagen började VM med inregistrering och kontroll av vapen, söndagen var till för inskjutning av vapen och de gav oss även tillfälle att studera de olika barrikaderna. Titta, men inte röra.

På måndagen och onsdagen sköt min klass tillsammans med factory, limited och senior och på tisdagen och torsdagen sköt ladies och open-klassen. Grupperna bestod av blandningar från alla olika länder och klasser, totalt var vi tolv skyttar i min grupp. Stämningen var härlig och alla var väldigt hjälpsamma och glada att lära från varandra.

När första dagen var klar hamnade jag på en andra plats, elva poäng bakom engelsmannen Jack Crawford. I denna sport är det många poäng och jag var inte jättenöjd med min prestation trots att resultatet var bra. Jag visste att jag kunde leverera bättre och nu gällde de att få fullt fokus inför nästa skjutdag. På tisdagen när damerna sköt sin första open-dag blev fokus för mig på återhämtning och vätska, temperaturen låg mellan 30–32 grader samtliga tävlingsdagar och vi var mitt ute på ett sandigt fält med endast några tält som primär skugga. Jag drack totalt 8 liter vatten den dagen med diverse olika vätskeersättningar.

Onsdagen kom och banan dukades om till de nya stationerna för dag tvås skjutningar för min klass. Redan på morgonen kände jag att mitt fokus var på topp, jag var inne i min bubbla, nu gällde det att jaga ikapp och gå om. Dagen gick sakta men säkert och jag tog igen alla poäng som jag tappade första dagen, inför sista stationen låg jag och engelsmannen på samma poäng. Det var nu det skulle avgöras vem som vann och vem som kom tvåa, under oss låg 3:e och 4:e plats cirka 10 poäng bakom oss.

Det var en final som innehöll all spänning man kunde önska, allt handlade om det sista skottet på den sista stationen, på den sista dagen. Engelsmannen gjorde ett misstag för mycket och tack vare det lyckades jag gå om och vinna med 1 poäng.

Tiden mellan skottet till att jag ser träffen i optiken och att funktionären ropar träff har nog aldrig känts så lång som när ett världsmästerskap står på spel. Det var en helt magisk känsla att till slut höra orden ropas ut och när alla börjar applådera bakom mig. Jag hinner knappt ställa mig upp innan Marcus som nästan dött av spänningen springer in och lyfter upp mig av glädje. Det är ett tillfälle jag sent kommer glömma- jag blev världsmästare.

Barrikaderna och stationerna vi sköt var väldigt bra, målstorleken var generellt mindre än vi är vana vid på svenska matcher, men det var också ett VM så man förväntade sig mindre mål. Det var oerhört välbalanserat och spelade ingen större roll om man sköt en station med längre eller kortare avstånd under vissa vindförhållanden, alla var så pass svåra att man påverkades lika mycket av vinden.

Fredagen började med särskjutning för de inom topp 10 i varje klass som var på delade platser, sedan avslutades det med en lång prisceremoni. I VM tävlar man både som individer och lag, Sverige tog hem lagmedaljer i alla klasser som vi ställde upp i och i laget blev det totalt sex medaljer: fem lagmedaljer och min individuella medalj. Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att Sverige är bästa nation efter USA när det kommer till skyttar vilket visar att vi är på väg år rätt håll!

Fint samarbete mellan nationerna

Genomgående för alla dagar var att det var en otroligt fin stämning där alla nationer pratade med varandra. Det bjöds på vatten och mat mellan nationerna och någon dag åkte norrmännen och köpte isglass till nästan alla vilket resulterade i att både engelsmännen och svenskarna gjorde samma sak kommande dagar. Alla nationer insåg att detta var starten på ett gränslöst samarbete för att få sporten att växa ännu mer och öppna upp för att resa runt och tävla. Detta är början på något väldigt stort för sporten.

Erfarenhet och rutin

Det är nu jag ska försöka summera ihop ett halvårs träning och ett VM till några konkreta meningar. För det är ingen magisk formel som är lösningen utan snarare två ord: erfarenhet och rutin.

Efter att ha studerat och pratat med amerikanerna som är i världseliten inom denna sport insåg jag snabbt att det inte är utrustningen som skiljer oss åt, det är just erfarenhet och rutin. I Sverige har vi kanske fem stora matcher per år och ett dussin klubbmatcher, i USA har man möjlighet att åka på match nästan varje helg om man önskar, och många av tävlingarna är tvådagars matcher. Detta gör att toppskyttarna i USA, som givetvis får investera mängder av tid och pengar, kan skapa sig otroliga förutsättningar när det gäller rutin och erfarenhet. Alla kan bli bra på sin hemmabana men att kunna bemästra olika miljöer, vindar och temperaturer gör att man hamnar i toppen oavsett var i världen man tävlar.

Nu kanske det låter som att jag beklagar mig över vårt utbud på matcher i Sverige, men låt mig då återkoppla till den stämning som rådde under VM mellan nationerna där man knöt kontakter över hela världen och nya möjligheter till matcher öppnades upp. Det är precis detta som sporten behöver, jag har redan börjat titta på att åka och tävla i Europa under 2023.

Personligen kan jag verkligen se att alla matcher som jag åkt på i år har gett mig rutin och erfarenheter som annars hade varit omöjliga att få genom att bara träna på en skjutbana hemma. Men är det något som vi kan bli bättre på är det att erbjuda tvådagars tävlingar, det utmanar skyttarna ytterligare att hålla ihop det mentalt även dag två. Min rekommendation och som jag nämnt tidigare är att oavsett om du är nybörjare eller redan tävlar och vill lära dig mer – åk på så många matcher du mäktar med.

Nu laddar vi om och ställer in siktet på VM i Sydafrika 2024.

Mvh,

Louis-Philippe Rembry

Världsmästare i Precision Rifle MIL/LEO 2022